Suck

Åh, vad jag avskyr all denna ovisshet.
Vill veta.
Ha klara besked.
Och kunna planera åtminstone nån vecka framåt.
Gärna en månad.
Men jag vet ingenting om något.
Suck!

Sånt som jag funderar på...

Jag undrar vem jag är.
Vem jag är menad att vara.

Tankar på framtiden ger bara ångest.
Tankar på det förflutna likaså.

Varför tycks jag alltid göra fel val?
Misslyckad.

Jag känner mig misslyckad i alla fall.
Fast jag egentligen tycker att jag är rätt okej.
Som person i alla fall.
Jag är ju snäll. Omtänksam. Trevlig...

Ändå bli det bara fel. Allt.
Jag är ständigt missnöjd.
Med en gnagande känsla av saknad inom mig.
Efter vad?

Tror inte på att andra människor kan göra en hel.
Det här handlar om mig.
Min saknad handlar om delar av mig själv som jag tappat bort.

Vem är jag?
Vad vill jag?

Oj...vad tyst det är...

Ensam hemma.
Försöker vänja mig vid tystnaden.
Saknar min lilla familj.
Kom hem snart!

Så tomt...

Nu är Lova i Göteborg.
Och jag hemma i Lund.
Så himla tomt och konstigt att inte ha henne här...
Saknar.

Men skönt att få sova på morgonen :-)

Min vän

Älskade vän!
Varför berättade du inte tidigare?
Du ville inte oroa mig...
Klart jag blir orolig!
Men jag kan ta det.
Finns ALLTID här för dig!

Så TRÖTT

Träffat Malin + barnen idag.
Oj, vad fyra ungar mellan 2 månader och 6 år
kan köra slut på en!
Kroppen värker och jag vill bara sova....
...så det ska jag göra nu!

My true love

Har funderat lite. På  vänner och sånt där.
Kommit fram till att jag nog är ovanligt lyckligt lottad.
Man kan vara glad om man har en eller kanske två riktiga vänner,
sådana är som man kan lita på i vått och torrt.
Jag har fem.

Fem underbara vänner (förutom familj) som jag litar på och skulle
göra allt för. Och som skulle göra allt för mig!

Angela, Azra, Malin, Emma och Maya - jag älskar er!!!

Spruckna kärl och hemlängtan

Hemma.
Lova har badat och sover nu gott i sin egen säng.

Tagit blodprover, vilket är ett mindre projekt när man är svårstucken.
Min kärl tenderar bara att spricka eller krypa undan...
Imorgon är ett ultraljud av levern inplanerat.

Jag är trött. Längtar efter min familj och mina vänner.
Hoppas få träffa dom till helgen.

Vill flytta upp till Göteborg för gott. Bor här enbart för att David vill det.
 Men jag vill inte tvinga honom att flytta för min skull.
Och jag vill inte att han ska känna sig lika ensam i Göteborg
som jag gör i Lund.

Tv nu. Och sen sova.
Måste ta bussen till sjukhuset redan 07:23 imorgon :-(

Lund nästa :-(

Blev inte mycket sömn i natt. Lova vaknade flera gånger i timmen,
antagligen sov hon oroligt för att vi rest runt så mycket och sovit på olika ställen...

Jag vaknade och mådde illa. Gick med ner till frukosten ändå.
Stod inte ut med lukten av prinskorv och kaffe. Gick upp på rummet igen.
Ringde läkaren.
Hon ville att jag skulle komma in för nya prover och undersökning redan idag
eftersom jag mår sämre.

Så nu packar vi ihop det sista inför en hemresa till Lund :-(
Jag vill bara gråta.
Dels för att jag mår piss och dels för att jag hade sett fram emot Göteborg.

David försöker trösta med att vi kan åka upp till helgen istället.
Jag vet. Men jag vill NU. Och jag vill inte vara sjuk.

Yeees!! Internet!!

Efter en vecka "ute i naturen" - dvs på landet och i skogen där jag inte haft
någon uppkoppling, så har vi nu lämnat ön och bor på hotell på fastlandet :-)
= trådlöst surfande för bara 25 kr :-D

Älskar hotell. Känns så lyxigt.
Ska duscha snart och sen bara ligga i sängen och titta på tv.
Sova tidigt (om jag kan) och sen vakna till en härlig frukostbuffe!

Imorgon blir det äntligen Göteborg också.
Måste bli uppdatera "remiss" bättre då *lite stressad*.
Har hyfsat färdigskrivna texter i arkivet fram till idag,
men dom ska finputsas och läggas ut också!
Under semestern har systeryster fått äran och förtroendet att sköta det.
Vågade inte låta den vila en vecka.
Sist (dvs under Cypernresan) försvann 40 av mina 50 läsare :-(

Nu drar smulan i mig och vill ha "daton, titta Molly muus".
Jaja, det är väl bara att inse vem som bestämmer nu för tiden :-p

Only in my dreams...

I natt dömde jag bara jobbiga drömmar.
Att jag låg i en obekväm sjukhussäng. Att jag hade ont.
Vred och vände mig.
Sen vaknade jag.
Kom på att jag var hemma och inte alls hade ont.
Somnade om.
Och så samma sak igen...

Får inte tänka på det mer. Vet ju inget än. Kanske visade proverna fel?

Framåt morgonen sov jag bättre.
Då drömde jag om dig.
Det var så verkligt. Precis som förr.
Och jag ville aldrig att det skulle ta slut.

Jag ringer dig i kväll sa du precis innan jag vaknade.
 Du har inte ringt än...


RSS 2.0