Projekt rengöring.

Det har blivit så mycket tabletter den senaste tiden.
Mot värk. För att kunna sova. För att orka vara vaken...

Jag känner verkligen hur kasst min kropp mår av det.
Smutsig och igenslammad på insidan. Ungefär så.
Dags att rensa upp nu.

Noll tabletter och noll alkohol.
Mycket vatten och grönt te.

Försöka ta mig till hallen nån gång i veckan i alla fall.
Några snabba varv borde göra sitt för konditionen.
Fortsätta jobba på magen med.

Avskyr verkligen att känna mig såhär....såhär seg,
tung, trög.

Jag vill ha vår. Inuti och utanpå.

Mötet avklarat =)

Mötet idag...det gick bra. Över förväntan.
Hon är så snäll min handläggare.
Hon är så uppriktigt förstående
att jag nästan hade kunnat gråta.

Och Anders. Underbara Anders.
Fan, vilken tur jag haft.
Min stora skräck är att jag inte ska få
gå kvar där. Att jag ska slussas vidare
någon annanstans igen.


Idag har vi haft det så mysigt för övrigt.
Lova var ledig.
Vi sov middag tillsammans i dubbelsängen,
med massor av extra filtar.
Sen gick vi en promenad i kylan (och solen).
Fika med semlor och kaffe/saft följt av dans

i vardagsrummet.

Tänk om alla dagar kunde vara såhär! =)


I drömmarnas trädgård.

Jag är så sjukt, jävla trött.
Och orkeslös. Tom. Likgiltig.
Jag har ingenting att säga imorgon.
Men jag måste gå dit ändå.
Fokusera. Låtsas. Le. Spela med.

Aki - jag saknar dig!
Du är så underbar att jag skulle kunna krama sönder dig!!!
Tack för att du ger mig lite energi ibland. Jag behöver den.
Ringer snart. Lovar.


Sömntabletter eller nåt..?

Många långa samtal och mycket gråt
när sanningen kom fram...
Jag skickade en karta sömntabletter.
Av omtanke, (tro inget annat).
Alla behöver ju få sova ibland.

Får ett sms;

WOW! Vilka tabletter du skickade.
Ring mig, även om det är mitt i natten.
Måste bara berätta hur jag mår!

Följt av en massa dansande smileys...

Jag blir aningen orolig. Ringer upp. 

-Åh, Jenny...jag känner mig som att jag är full

och hög och allting underbart på samma gång.

Va fan??? Varför får inte jag nån sån effekt av tabletterna???

;-p


Telefontrött.

Nä, nu orkar jag inte prata i telefon mer.
Börjar få skavsår på öronen...
Du får hoppa på ett tåg och komma ner istället.
Eller så får jag väl åka upp.
(Men jag tror verkligen det hade varit bra för dig
att komma "bort" lite)!

Kram hjärtat <3


Härligt att prata med dig!

Måste sluta med dessa samtal som tenderar att vara i timmar.
Hur kan man ens ha så mycket att prata om?
Men det är underbart hur lätt allting känns när man har någon
att skratta med.

Tog sömntabletter igår för första gången på länge.
Läskigt vilken effekt dom ger.
Sa till David idag att nästa gång jag tar sömntabletter så
måste han ta ifrån mig mobilen...
Känslan när jag vaknade idag måste vara densamma som folk
beskriver att dom har "dagen efter", när det börjar gå upp för en
vad som sagts och gjorts på fyllan.

Jag har aldrig varit med om det tror jag. Präktigt va?
Men idag, rättare sagt under eftermiddagen fick jag en flashback
av några sms som skrivits. Panik. Kollade "skickade-mappen".
Jodå, många sms mitt i natten.

Konstaterade att det var mycket obergripliga meningar och stavfel,

(lätt hänt med T9 iofs), men i övrigt rätt lugnt.

 

Andas ut.


Suck eller i alla fall en djupandning.

Tröttare än tröttast på killar som inte verkar
förstå det här med vänskap.
Man KAN faktiskt vara trevlig utan att det betyder
att man vill se den andre naken.

JO, det är sant!!!

Natten den 4-5 januari.

Ibland blir det bara så fel.

Fast det känns rätt. Innan.

 

Kanske berodde det på bråket med David.

Det definitiva avslutet.

Kanske berodde det på ensamheten.

Kanske var det bara ett behov.

Fysiskt eller biologiskt.

 

Jag förstod en sak i alla fall.

Eller fick det bekräftat ska man kanske säga.

Den där känslan i magen. Det där suget.

Det är ingenting annat än lust.

Det betyder ingenting.

Har ingenting att göra med kärlek av något slag.

Bra att veta.

 

Onödigt kanske att behöva gå så långt för att förstå det.

Och vetskapen blev till en tomhet.

Men ändå. Nu vet jag något mer om mig själv.


Ändå en saknad...

Göteborg. Hemma.
I bilen på väg hit kunde jag inte sluta le.
Jag skulle hem.
Det känns alltid som en förälskelse.
Men idag står livet still även här.

Läser Fallhöjd av Nick Hornby.
Vad jag ska göra sen är oklart.
Behöver fler böcker.

Går omkring och får granbarr i fötterna.
Gör jäkligt ont faktiskt.
Fått låna Jimmys nätverkssladd en stund.
Stilla stressen över att inte kunna kolla remiss. 

Skönt ändå att bara vara. Umgås när jag vill. 
Sova. Upp och äta. Sova lite till. 
Läsa, prata med mamma, se en film.

Ska åka in till stan. Gå omkring. 
På alla gator som jag känner så väl. 
Ensam. Eller kanske med någon. 

Träffa kompisar. Fika. Se film.
Prata om allt och inget.  

Ska återgå till min bok.

Och lantosten med fikonmarmelad.

Lite vin kanske. Finns bara vitt, men det får duga.




RSS 2.0