toppmurkla.blogg.se

När jag var hos Emmy igår bad hon mig beskriva hur jag kände mig.
I kroppen liksom.
Jag berättade, Försökte sätta ord på vad som händer i mig nu.

Och hon konstaterade att det jag känner är sånt man ska känna.
Men att jag under så många år stängt av, skjutit undan och struntat i att lyssna
på detta, att min kropp inte längre känner igen signalerna.  
Och det vet jag ju stämmer.

För senaste veckorna har jag börjat känna saker igen. Börjat uppfatta vad min kropp vill.
Jag känner hunger, jag känner trötthet och jag har blivit sådär blödig som man ska
bli när man är nybliven mamma (men som jag aldrig blev - förrän nu - 1½ år efteråt).

Idag hade Lova gjort två teckningar till mig på dagis. Första helt egna teckningarna!!
En massa streck bara...men hon hade sagt "mamma" när hon var klar.
Dom var till mig!!!


Det finaste en mamma kan få  ♥ ♥ ♥

Jag var nära att börja gråta när personalen berättade detta och gav mig teckningarna.
(och nu sitter jag här med tårar i ögonen igen. Vilken mesig mamma jag är...)
Lova har i alla fall fått massor med pussar hela eftermiddagen & kvällen, underbara ungen!