toppmurkla.blogg.se

Jag har för mycket is i magen när det gäller sjukdomar. I alla fall när det rör mig själv.
När det kommer till Lova är jag nog lagom cool.

När hon vaknade med lila kinder gick vi upp och tog en temp.
39,7.
Hon fick en panodil. En flaska välling. Sen gick vi och la oss igen.
Två timmar senare vaknade hon på nytt.
Ny temp. 37,2.
Lova fick saft och smörgås medan jag ringde David.

Han skällde på mig för att jag inte åkt in till sjukhuset direkt.
Suckade. Ringde sjukvårdsupplysningen.
- Hmm. Skulle kunna vara scharlakansfeber, sa dom... Men så länge inte febern går upp igen och hon äter så kan ni avvakta med att åka in.
Jag kastade en blick på min dotter som hade hela munnen full av ost och lyckligt doppade brödkanterna i saft....
Vi behövde nog inte ta oss till akuten just nu i alla fall.

Men sen kom febern tillbaka.
Jag kunde inte köra. Det förstod jag. Kroppen var full av mediciner, olämpliga att ge sig ut i trafiken med.
Mamma var på möte. Syster på möte.Hennes sambo i skolan.  Andra systern i Skövde.
Det tog emot, men tillslut ringde jag M. Ledig. Hemma. Hade tid.

Det var nästan tomt på barnakuten. Vi fick komma in direkt.
Togs en massa prover. Bara att vänta på svaren nu då. Skulle ta ett par dagar.
Åkte hem igen.
Kände mig dum som hade stört M. Finns ju betydligt trevligare saker att göra en ledig dag än att sitta på barnakuten.

Men så fort jag kommit innanför dörren hemma hos mamma pep mobilen till.
Från M.
Tack för att du finns. Kram.

Kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Hur värmen spred sig inom mig.

Nej.
Tack för att DU finns!