toppmurkla.blogg.se

Jag kände ju på mig att allt gick för bra för att vara sant.
Sökt två jobb. Fått komma på intervju på både.
Massor av uppmärksmhet på andra bloggen (remiss).

Väntade mig ett bakslag.
I form av en tung och jobbig period. Med mörker och ångest.
Som det brukar bli...

Jag var inte beredd på det här.
Är ledsen, rädd och förvirrad. Ensam. 
Därför berättar jag för dig lilla bloggen, ingen som läser här ändå.

Vill inte säga något till nån annan innan jag vet mer om vad som är fel.

Är det mitt eget fel? Jag som så många gånger önskat att jag fick dö?
Kanske borde jag vara tacksam nu?

Jag önskar att jag aldrig öppnat det där brevet.