toppmurkla.blogg.se

Det finns dom som hävdar att tjejer och killar inte kan vara vänner.
Att det alltid blir något mer. För en av parterna. Eller båda.
Förälskelse, kärlek, attraktion...
Och jag är nog beredd att hålla med.

När jag träffade Jimmy första gången fanns inga romantiska känslor alls.
Men när han kort därefter träffade Lena, så började jag fundera på om jag
kanske var intresserad av honom trots allt.

Det gick över snabbt. Vi förblev goda vänner. Kanske de bästa.
Under många år så pratade om allt med varann.
Han var min ängel. Han var verkligen det.

Jag kunde ringa mitt i natten och gråta när livet med Daniel var som värst.
Och han lyssnade alltid. Fanns alltid där. *underbara, underbara du*

Jimmys tjejer kom och gick.
Dom byttes ut fortare än jag hann lära mig förnamnet.

Så hade vi plötsligt känt varann i fyra år, men aldrig varit ens i närheten av en kyss.
Så när Jimmy en dag sa att han ville vi skulle försöka vara mer än vänner,
blev jag helt ställd.
 "Och varför tror du att min förhållanden aldrig fungerar? 
  Jo, för att jag jämför alla andra tjejer med dig.
  Du är den ultimata flickvännen", sa han.

Men jag ville inte. Kunde inte.
Visst fanns där en nyfikenhet, det kan jag inte förneka.
Tänk om... Hur skulle det bli..?
Men det vi hade var så djupt. Så äkta. Jag ville inte riskera det.
Ville inte förlora honom...

Drygt ett år senare träffade han Jeanette. Blev jättekär.
Hon tillät inga tjejkompisar. Så jag förlorade honom ändå.

Nu har vi tagit upp kontakten. Jeanette är ute ur bilden sedan länge.
Idag har vi båda förhållanden och varsin dotter på 1,5 år.
Sakta men säkert bygger vi upp den vänskap vi en gång hade.

Jimmy, min ängel:
- Jag älskar dig.