toppmurkla.blogg.se

Det har varit en jobbig förmiddag.
Lova grät hela vägen till dagis och klamrade sig
gråtande fast vid mig när jag skulle gå...
Det är så hemskt!!!
Mitt hjärta går verkligen i tusen bitar varje gång.

Nu går jag runt som på nålar här hemma och väntar
på att det ska bli dags att hämta henne.
Hoppas hon leker och är glad. Att hon har ätit och
kunnat sova en stund. Att hon inte är ledsen ännu...

Ska ta med henne och mata ankorna (änderna) i
stadsparken sen. Det gillar hon, min lilla skruttunge.