toppmurkla.blogg.se

Klockan 21:15 ringer hemtelefonen.
Jag blir irriterad.
Alla vi känner VET ju att Lova sover...

Det är pappa. Min pappa!
Jag kan räkna upp gångerna han ringt
till mig på ena handens fingrar.

Försöker verka oberörd.
Men det lyckas nog inget vidare.
Skakar. I hela kroppen.
Känner mig frusen trots att det hettar i kinderna.

Vet inte varför.

För att jag ännu är arg på honom?
För att jag inte förlåtit honom?
Kanske fortfarande lite rädd?
Eller för att jag blir så glad?
Så lycklig att han ringer mig?