Nej, jag kan inte få "vem jag vill" & dessutom är jag kanske är nöjd!!!
Åh, vad det stör mig med människor som ska lägga sig i
och tycka en massa om sånt som dom inte har med att göra.
Igår var jag med mamma & Lova i en liten klädbutik för barn.
In kommer en annan mamma med sin lille son och en något äldre kvinna.
Hon är på den stackars mamman HELA tiden om vad hon ska/får/bör göra med pojken.
Hallå! Vems barn är det egentligen???
Förstår snart att det inte ens är hennes mamma, utan svärmor...
(Det var egentligen inte det jag skulle skriva om, men kom o tänka på det nu).
Pratade med en kompis igår.
Nämnde att jag känner mig så tjock, sliten och ful av litiumet.
Varpå hon säger att efter vi varit "hemma" sist
(och jag även träffade hennes föräldrar och syskon), så pratade hennes mamma
om hur bra jag såg ut och vilken fin dotter jag har i flera dagar efteråt.
Fine. Så långt är det jättekul att höra.
Men sen hade hon även undrat vad jag gjorde tillsammans med "den där killen".
Varför jag inte lämnade honom när jag (enligt henne) skulle kunna få vem som helst.
Ahh!! Hur kan man säga så???
Som att allt skulle handla om utseende.
Och dessutom, vem är hon att avgöra om David är tillräckligt snygg eller ej för mig?!
Min fina älskling, så det så!!!
Vi har det visserligen inte jättebra just nu. Men jag älskar honom för den han är.
Han är underbar och de första två åren var jag så kär att jag inte kunde sluta le.
Två år!! Så länge har jag aldrig varit nyförälskad i någon annan. Någonsin.
