toppmurkla.blogg.se

I veckan pratade jag med "R".
Han är en kompis hemifrån. Från ghettot *s*.
Vi har en väldigt speciell relation.
Trots att han är två år yngre är han lite "storebror".

På den tiden då vi hängde i spärren eller nere på torget i Hammarkullen, 
var han den alla ville vara kompis med. 
Inte så mycket för att han var respekterad, som för att folk var rädda för honom.
Jag kände honom inte. Bara till utseendet. Hälsade gjorde vi väl i och för sig...

En dag stod vi ett gäng, kanske tio stycken, när han tar upp en tårgas ur fickan.
Och inte den snälla varianten, som den jag har i handväskan och
som förblindar i högst 10 minuter...
Det här var av sorten "frätande spray som förblindar för livet".

Alla backar. Han skrattar.
Jag står kvar. Nära. Bara ett par decimeter ifrån honom.
Vet du vad det här är undrar han?
Jo, jag vet. Jag vet mycket väl vad det är.

Är du inte rädd?
Jag möter hans blick. Ler. Skakar på huvudet.
Nej.

Då ler han med. Lägger armen om mig.
Jag gillar dig, säger han. Jag skulle aldrig skada dig.
Den enda som stod kvar...

Sedan dess har vi ett speciellt band.
Jag tror faktiskt det handlar om respekt.

I vilket fall bad jag honom hjälpa mig med något preparat för att
gå ner i vikt eller åtminstone hålla min nuvarande.
Vägrar låta litiumet göra mig tjock (tjockare).
Han föreläste lite om risker och "du borde inte", som en "storebror" sig bör :-p
Men lovade att fixa det.

Jag är lite orolig för att kombinationen tillsammans med
mina andra mediciner ska vara skadlig (dödlig).
Vet inte riktigt om det är värt att ta den risken.
Får söka efter mer fakta tror jag...