toppmurkla.blogg.se

Jag kände direkt att ogillade honom. Det var något med honom som jag inte klarade av.
Kanske var det hans arroganta sätt? Hans självsäkerhet?
Hans alltför perfekta utseende (som han dessutom var väl medveten om) ?

Men så började vi prata med varann. På riktigt.
Och jag ändrade uppfattning. Han var inte alls dryg och arrogant. Han var ju trevlig!

Efter ett tag anade jag ett visst intresse från hans sida. Jag förstod bara inte varför...
Han kunde ju få vem som helst. Tjejer vände sig om efter honom på stan.
Och samtliga av mina tjejkompisar (som i vanliga fall har rätt så olika smak)
tyckte han var grymt snygg och sexig :-o
Så varför just mig??

Vi började i alla fall träffas även utanför jobbet. Det var en underbar tid.
Ingen annan, varken före eller efter har bekräftat mig som han.
Sättet han såg på mig, sakerna han sa...
För första gången någonsin kände jag mig verkligen snygg. Vacker. Älskvärd.

Vi pratade aldrig om oss. Om framtiden. Vi lovade aldrig varann något.
Det var underförstått att vi skulle bli tvungna att bryta när sommaren var över.

Men Johan;
- Det sårade mig ändå när du låg med henne.

Anledningen?
"Hon var bra för dig, sa du. Visserligen inte din typ. Inte som mig.
Men bra. Vardaglig. Lugn. Precis vad du behövde i ditt liv".

Jag lämnade dig där och då. För gott.
Det var nog lika bra. Det var dags.
Men det var något av det svåraste jag gjort...
Du ringde några gånger. Jag svarade inte.

Idag vet jag att du är lever ensam.
"Vardagliga tjejen" är gift med en annan.
Hon var inte din typ.
Inte som mig.