toppmurkla.blogg.se

Trött, tröttare, tröttast.
Ändå kan jag inte sova.

Somnar framåt sex på morgonen.
Vaknar runt åtta-nio.
Suck.

Så trött på medicinen!

Trött på den här bubblan jag fastnat i också.
Kan inte tänka klart. Orkar inte engagera mig.
Vill bara få vara i fred.
Få människor jag fixar att umgås med för tillfället.
Bara dom som inte frågar. Som är enkla. Kravlösa.

Samtidigt har jag så dåligt samvete. 
För att jag inte orkar. Drar mig undan. 
Alla säger att dom förstår. 
Är snälla. Skickar söta sms, mail och lämnar
meddelanden på mitt mobilsvar. 

Har börjat sova med David igen.
Nära.
Med en arm runt min midja.
Ett ben över mitt.

Det är skönt.
Jag behöver närhet.
Värme.
Kärlek.

Det har gått för lång tid sen jag fick det.