toppmurkla.blogg.se

Gör för mycket. Träffar för många.
Det känns inte ens roligt längre...
Bara stressigt.

Lite irriterad på en vän.
Nån som varit med länge. Som jag alltid tyckt bra om.
Men som på senare tid börjat "tycka" för mycket om vad andra gör.
Och det stör mig.

Sägs ju att det man retar sig på hos andra är sådant som man
egentligen inte gillar hos sig själv...
(Jag hoppas inte att jag är som den här personen).

Men jag tror att h*n är missnöjd med sitt liv och därför påpekar
bristerna i mitt.
H*n vill påvisa att jag lever fel. Att jag har ett dåligt förhållande, att
jag inte tar hand om Lova på bästa sätt, att jag borde välja bort
vissa vänner osv, osv, osv.

Det är en sak att vi tycker olika om tex barnuppfostran.
Men jag säger inte att h*n gör fel och att mitt sätt är det rätta.
Vi är olika. Och jag tycker det är okej.
Det har aldrig varit nåt problem förut.

Men nu är det plötsligt det.
Jag tror det beror på att h*n är så missnöjd med sitt eget liv
för tillfället. Att om någon annans är sämre, så känns det bättre...
Inte fullt så misslyckat liksom. 

Enkel psykologi. 
Men jag har ingen lust att bli kritiserad för att h*n ska må bättre
och känna sig duktig och bra. 
Däremot uppmuntrar, stöttar, lyssnat jag gärna, det är en annan sak. 

Inte bara jag som blir kritiserad. Skitsnack om alla andra med. 
Och jag orkar inte lyssna på sånt. 

Jag har det inte perfekt. Men bra nog. 
En underbar dotter, en härlig familj, fantastiska vänner, 
en söt katt, bra vårdkontakter och höstlöv i rött och gult 
utanför fönstret.