Tillbaka igen. På ruta ett.

Lite full. Och ensam inuti. 
Raserar allt bra omkring mig som vanligt.
Verkar inte kunna låta bli.
Allt som är fint måste jag förstöra för mig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0