Fram, tillbaka och ingenstans.
Många gånger är det nog dumt att vara för stolt
för att visa sig svag och/eller ta emot hjälp.
Men ibland är det nog ett måste.
Iaf om man vill ha kvar någon självrespekt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Åt vilket håll nästa steg blir.
Får väl se helt enkelt...
för att visa sig svag och/eller ta emot hjälp.
Men ibland är det nog ett måste.
Iaf om man vill ha kvar någon självrespekt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Åt vilket håll nästa steg blir.
Får väl se helt enkelt...
Så var det bara...slut...
I en månad har jag förberett.
Pyntat, handlat, slagit in paket.
Bakat, lagat mat och julgodis.
Så kom julafton.
Dom få, enkla planer jag hade för dagen
blev inte av.
Jag var ensam, uttråkad och ledsen.
Noll julkänsla.
När kvällen gick mot natt kände jag bara tomhet.
Den där känslan man kan få när man verkligen sett
fram emot något. En fest till exempel.
Man längtar, väljer kläder, fixar med smink och hår...
Och så blir kvällen/festen inte alls vad man hoppats på.
Nu tittar jag på allt glitter och alla ljus.
Tänker att det snart ska plockas ner.
Utan att det fick komma till sin rätt på den stora dag det var tänkt.
Och julmat lär vi få äta till frukost, lunch och middag fram till nyår.
Pyntat, handlat, slagit in paket.
Bakat, lagat mat och julgodis.
Så kom julafton.
Dom få, enkla planer jag hade för dagen
blev inte av.
Jag var ensam, uttråkad och ledsen.
Noll julkänsla.
När kvällen gick mot natt kände jag bara tomhet.
Den där känslan man kan få när man verkligen sett
fram emot något. En fest till exempel.
Man längtar, väljer kläder, fixar med smink och hår...
Och så blir kvällen/festen inte alls vad man hoppats på.
Nu tittar jag på allt glitter och alla ljus.
Tänker att det snart ska plockas ner.
Utan att det fick komma till sin rätt på den stora dag det var tänkt.
Och julmat lär vi få äta till frukost, lunch och middag fram till nyår.
Ruset
Jag är en hemsk, hemsk människa!
Jättehemsk.
David har envis hosta...
Så jag övertalade honom att gå till vårdcentralen
och få mer effektiv hostmedicin än den receptfria.
Låter snällt.
Men jag vet att det bara finns en hostmedicin som
anses bättre...och den innehåller morfin.
JAG vill ha den.
Nu står en flaska på diskbänken och frestar mig.
Åh, vad jag längtar efter ruset den ger.
Snart, snart ska jag ta en dubbel dos, försvinna in
i en skön dimma och sova gott.
Underbart!
Men jag är hemsk.
Jättehemsk.
David har envis hosta...
Så jag övertalade honom att gå till vårdcentralen
och få mer effektiv hostmedicin än den receptfria.
Låter snällt.
Men jag vet att det bara finns en hostmedicin som
anses bättre...och den innehåller morfin.
JAG vill ha den.
Nu står en flaska på diskbänken och frestar mig.
Åh, vad jag längtar efter ruset den ger.
Snart, snart ska jag ta en dubbel dos, försvinna in
i en skön dimma och sova gott.
Underbart!
Men jag är hemsk.
Vem är du som skriver till mig?
Sömntabletter. Två.
Sen två till.
Och så några till...
Tappar räkningen. Somnar.
Sover länge, länge.
Vaknar.
Fortfarande trött.
Tar en dusch. Varm och lång.
Underbar känsla! Varmt vatten som
bränner mot huden. Sköljer av all ångest.
Nyduschad.
Vita underkläder. Grått linne.
Borstar håret framför hallspegeln.
Möter min trötta blick.
Kryper upp i ett hörn av soffan.
Lägger en filt över benen.
Lyssnar på Thåström.
Önskar att jag inte tänkte så mycket.
Kände så mycket.
Brydde mig så mycket.
www.remiss.blogg.se
Snart är det över.
Nu landar planet.
Snart ska vi köra och hämta vid tåget.
Och jag vill inte.
Jag har så dåligt samvete över det,
men jag vill inte.
Ångesten kryper i kroppen när jag tänker
på att det antagligen kommer dröja månader
innan jag får vara "ensam" igen.
Men jag har i alla fall fått bekräftat att det här
livet inte är vad jag vill ha.
Måste börja bygga upp ett nytt. Ett eget.
Innan det är försent, medan jag fortfarade har
viljan, lusten och orken att göra det kvar.
Lämnar jag allt det jag har här, har jag ingenting kvar.
Och då behöver jag all kraft och ork jag har, för att
kunna bygga upp mitt liv på nytt, på egen hand.
Oftast känner jag mig bara likgiltig. Ett konstaterande.
Att det inte finns någonting kvar.
Men ibland tränger en känsla av sorg igenom.
För det som aldrig blev.
Då har jag bara lust att lägga mig ner och gråta.
Snart ska vi köra och hämta vid tåget.
Och jag vill inte.
Jag har så dåligt samvete över det,
men jag vill inte.
Ångesten kryper i kroppen när jag tänker
på att det antagligen kommer dröja månader
innan jag får vara "ensam" igen.
Men jag har i alla fall fått bekräftat att det här
livet inte är vad jag vill ha.
Måste börja bygga upp ett nytt. Ett eget.
Innan det är försent, medan jag fortfarade har
viljan, lusten och orken att göra det kvar.
Lämnar jag allt det jag har här, har jag ingenting kvar.
Och då behöver jag all kraft och ork jag har, för att
kunna bygga upp mitt liv på nytt, på egen hand.
Oftast känner jag mig bara likgiltig. Ett konstaterande.
Att det inte finns någonting kvar.
Men ibland tränger en känsla av sorg igenom.
För det som aldrig blev.
Då har jag bara lust att lägga mig ner och gråta.
Bara ett dygn kvar...
Imorgon kväll kommer David hem igen.
Jag har hunnit sakna honom lite ibland.
Men större delen av tiden har jag lyckats fylla.
Robban, mamma & Jimmy har hälsat på.
Jag & Lova har varit hos Oskar, fikat med Ante,
och lunchat med Nina :-)
Nu njuter jag av att vara ensam!
Lova sover och jag sitter med datorn i knät,
framför teven, med en stor kopp te, morötter
och dip - härligt!
Det känns både skönt och lite hemskt att inse
hur bra jag klarar mig själv.
Att jag trivs i mitt eget sällskap och att jag fixar
såväl Lova som vardagens alla bestyr.
Visst har jag haft tråkigt.
Särskilt första två dygnen,
då höll jag på att dö av leda.
Torsdag kom Robban. Det var mysigt med sällskap.
Fredag kom mamma och Jimmy. Och Robban. Kul :-D
Lördag var mamma & Jimmy kvar. Trevligt :-)
Söndag åkte dom och Robban kom tillbaka.
Idag, onsdag åkte han hem.
Och så trycker vi in lite kompisdejtar också...
Är det hemskt att säga äntligen ensam?
Inget personligt mot någon av dom.
Men det är sååå skönt att bara få vara jag nu.
Jag har hunnit sakna honom lite ibland.
Men större delen av tiden har jag lyckats fylla.
Robban, mamma & Jimmy har hälsat på.
Jag & Lova har varit hos Oskar, fikat med Ante,
och lunchat med Nina :-)
Nu njuter jag av att vara ensam!
Lova sover och jag sitter med datorn i knät,
framför teven, med en stor kopp te, morötter
och dip - härligt!
Det känns både skönt och lite hemskt att inse
hur bra jag klarar mig själv.
Att jag trivs i mitt eget sällskap och att jag fixar
såväl Lova som vardagens alla bestyr.
Visst har jag haft tråkigt.
Särskilt första två dygnen,
då höll jag på att dö av leda.
Torsdag kom Robban. Det var mysigt med sällskap.
Fredag kom mamma och Jimmy. Och Robban. Kul :-D
Lördag var mamma & Jimmy kvar. Trevligt :-)
Söndag åkte dom och Robban kom tillbaka.
Idag, onsdag åkte han hem.
Och så trycker vi in lite kompisdejtar också...
Är det hemskt att säga äntligen ensam?
Inget personligt mot någon av dom.
Men det är sååå skönt att bara få vara jag nu.
Ensam hemma :-) ?
David har åkt iväg för att jobba.
Hela tio dagar ska han vara borta.
Jag har längtat efter att få vara för mig själv.
Men samtidigt varit orolig för att det ska bli jobbigt.
För om jag skulle må riktigt dåligt...
...då måste jag ju ta hand om Lova ändå.
Nu när han åkt känns inte det som ett problem.
Visst kräver Lova mycket tid, men det fixar jag :-)
Inga problem alls!
Däremot känns det väldigt tomt och ensamt.
När Lova lagt sig vid 19:30 så är kvällen lååång.
Och tråkig. Bara dator och teven som sällskap.
Skulle få besök av en kompis, men det blev inte av,
inte idag iaf :-(
Men inte helt oväntat iofs.
Så nu planerar jag och Lova vår flykt till en vän
i Malmö som erbjudit ett gästrum, god mat och
härligt sällskap! (Love you finaste)!!!
Sen får det nog bli en resa upp till Gbg.
Träffa familjen och Maya som jag saknat SÅ!
Samt Jimmy då såklart <3
Och förhoppningsvis Malin också :-)
Hela tio dagar ska han vara borta.
Jag har längtat efter att få vara för mig själv.
Men samtidigt varit orolig för att det ska bli jobbigt.
För om jag skulle må riktigt dåligt...
...då måste jag ju ta hand om Lova ändå.
Nu när han åkt känns inte det som ett problem.
Visst kräver Lova mycket tid, men det fixar jag :-)
Inga problem alls!
Däremot känns det väldigt tomt och ensamt.
När Lova lagt sig vid 19:30 så är kvällen lååång.
Och tråkig. Bara dator och teven som sällskap.
Skulle få besök av en kompis, men det blev inte av,
inte idag iaf :-(
Men inte helt oväntat iofs.
Så nu planerar jag och Lova vår flykt till en vän
i Malmö som erbjudit ett gästrum, god mat och
härligt sällskap! (Love you finaste)!!!
Sen får det nog bli en resa upp till Gbg.
Träffa familjen och Maya som jag saknat SÅ!
Samt Jimmy då såklart <3
Och förhoppningsvis Malin också :-)
