Love u too
budskap :-) Vet inte varför? har nog inte gjort något
särskilt/något extra för att förtjäna dom.
Men jag blir glad & varm & lycklig!
Nu är Emma här. Pratat massor om gamla minnen.
Hade nästan glömt att jag blev anklagad för att ha skickat
kärleksbrev till min klasskompis (en tjej) på gymnasiet...
Nu är det ännu roligare än då ;-)
Mätt på godis och full på vin.
Nu ska jag krypa ner i min sköna säng och sova!
Nattens salta tårar
Först var det sajten "Allt om barn", sen expressen o DN,
därefter kom Aftonbladet och nu Allers förlag...
Men det är du min lilla toppmurklablogg som jag längtar efter
när jag känner för att skriva. Det är du som får veta dom riktiga
hemligheterna, tankarna och känslorna, om än förklädda (någon
kan ju trots allt titta in här och läsa...)
Jag är så ledsen. Och den här gången vet jag varför.
Mina samtal med Emmy ger så mycket.
Jag har lärt mig en hel del om mig själv sedan i våras.
Och det gör ONT, ONT, ONT att inse vad jag gör mot mig själv.
Vilka situationer jag försätter mig i och vilka destruktiva relationer
jag söker. I vilka jag tror mig vara lycklig och fri, men som bara är
illusioner och tomma bubblor som riskerar att spricka när som.
Eller...det som gör ont är egentligen att inse vad jag borde göra.
Kanske vad jag måste göra för att någonsin kunna må bra.
Jag måste börja klippa band.
Bekämpa all impulsivitet, alla tillfälliga lustar och infall om vad som får
mig att må bra. Börja se helheten. Fokusera på det som är hållbart. I längden.
Jag glömmer aldrig. Men jag väljer att inte minnas.
Har inget behov av hämnd längre. Likgiltig. Nästan iaf.
Tror att alla får det dom förtjänar förr eller senare.
Måste tro det för att kunna gå vidare utan hat.
Jag är för snäll. Eller kanske är dum ett bättre val av ord?
Citerar Winnerbäck:
"Plötsligt minns jag stanken av min godtrohet igen. En vän som inte riktigt var en vän"
Mitt liv i ett nötskal. En vän som inte riktigt var en vän...
Undrar ibland om jag har några vänner alls?
Som finns vid min sida för att jag är jag? Som inte bara utnyttjar mig och min välvilja?
Jag känner mig ensam i alla fall.
Det gör man väl inte om man har en vän, gör man?
Framåt...
...med små, små steg, så tar jag mig framåt.
Eller kanske uppåt :-p
Vad var det nu igen jag tänkte skriva..?
Har längtat hela dagen efter att få sätta mig och blogga.
Men nu vet jag inte om vad...hmm.
Måste ju haft en tanke med det.
Nåja.
Var hos Emmy igår.
Och kom till nya insikter :-)
Var nog faktiskt det mest givande besöket hittills!
(Fast utan alla tidigare samtal hade jag ju såklart inte varit
där jag är idag).
Kände mig i alla fall riktigt stolt över mig själv samtidigt som
jag måste erkänna att jag inte riktigt gillar vissa sidor.
Fan vad taskig jag kan vara! Omedvetet, visserligen. Men ändå...
Fast nu när jag är medveten om det så kan det bli bättre iaf.
På måndag ska David med dit.
Han tycker det är skitjobbigt och jag får dåligt samvete...suck!
Börjar förresten bli sjukt stressad inför helgen!
Blir mycket folk - trots att långt ifrån alla bjudna kommer,
men som jag sa till David tidigare, så kommer faktiskt nästan alla
som betyder något. Alla som står oss riktigt nära ♥
Läggdags nu. Imorgon är det dagis igen.
Inskolning dag 5.
Dålig stil av AB!!!
i gårdagens tidning utan att berätta det för mig!
ARG!!!
Så får man bara inte göra. Särskilt inte när det handlar om ett
reportage med foton på mig samt väldigt känsliga saker om
mig och mitt liv.
Jag har visserligen valt att ställa upp på intervjun, men jag vill
vara förberedd på de frågor som kommer från folk efter att de
har läst tidningen.
Kan ju inte ens läsa det nu i efterhand eftersom tidningen inte
längre går att få tag i (annat än hos AB själva då).
Så det tar några dagar innan jag kan få ett ex.
Skitdåligt, Aftonbladet!!!
STÖRST av allt...
...är kärleken till Lova!!!
Denna lilla pyttemänniska med sitt lockiga hår och
stora bruna ögon, hon är det underbaraste i världen!
Idag när hon kom hem efter helgen på Österlen springer
hon in till mig. Kramas, pussas och stryker mig över kinden
och över håret.
Samtidigt säger hon: "Saknat mamma, mamma gosig, mamma
mysig, Loa kommit mamma nu, mamma älkling"
Och jag älskar, älskar, älskar henne!!!
Över allt annat. Mer än vad jag trodde man kunde älska någon.
Starkare än någon annan kärlek är den till sitt barn.
Varenda liten del av min kropp och själ älskar henne så det känns
som jag ska gå sönder!
Att förlora någon man älskar kan göra så fruktansvärt ont.
Oavsett hur, varför eller till vem man förlorar personen i fråga.
Men på något sätt vet jag att jag skulle ta mig igenom det...
Med Lova kan jag inte se det.
Jag kan inte se ett liv utan henne.
Jag skulle dö.
Och jag är så tacksam för att jag fick henne.
Hon ger livet perspektiv.
Hon får mig att förstå vad som är viktigt, vad som betyder nåt.
Egentligen.
Hur dåligt jag än mår.
Hur mycket jag än sluter mig i mig själv, så når hon mig.
Och jag kan leva hela livet fången i allt detta trassel av ångest,
bara hon ser på mig ibland och ler.
Bara jag vet att hon är lycklig.
Det är värt alla timmar av terapi, alla mediciner och alla biverkningar.
Kan jag må bättre så ska jag göra det. För henne.
Hon är den främsta och bästa anledningen man kan ha!
Och jag är så glad att jag valde världens bästa pappa till henne.
Som finns där. Alltid.
Som tar hand om henne och som räcker till de dagar då jag inte gör det.
David, jag älskar dig för att du står ut.
För att du är den snällaste jag vet.
För att du är så trygg och stark och ger mig det stöd jag behöver.
För att du älskar mig och jag aldrig behöver tvivla på det.
För att du är du.
Jag vet att jag fortfarande tvivlar ibland, trots allt.
Trots allt har ju tidigare relationer till andra visat sig vara
allt annat än bra...
Men innerst inne vet jag att du aldrig skulle göra mig illa.
Inte på något sätt.
Jag måste nog bara försöka inse att jag är värd att må bra.
Att jag faktiskt förtjänar någon som behandlar mig väl. 
Jag älskar er min lilla familj. Ni är BÄST!!!
Auktioner & film...
Robban skulle hälsa på nån kväll,
som sedan blev till närmare två dygn.
Hann med ett helt gäng filmer, lite poker,
fotboll, mat och alldeles för mycket rödvin.
För min del, får jag väl tillägga eftersom Rob var så nöjd
med att det för en gångs skull var jag som blev full
och inte han...
Nu har han precis åkt iaf och jag njuter av ensamheten
en stund, innan jag måste fixa till mig lite inför träff
med Nina i em.
Har för övrigt haft hela 49 auktioner som gått ut i helgen...
Borde nog tänkt mig för en extra gång innan jag la ut så många.
Nu har jag 35 mail som ska besvaras, kläder som ska packas,
vägas och postas.
Blir trött av bara tanken!
Kom hem nu sötunge, jag saknar dig!!!
Stockholm
Var på Bonniers och Åh, tänk att få jobba där.
Gå till dessa underbara lokaler på Sveavägen varje dag!
En runda på stan innan vi åkte hem.
Hittade en skinnjacka jag skulle kunna dö för.
Nästan iaf...kanske inte dö, för då får jag ju inte gå runt i den sen,
men åh, VILL HA!!!
Önskar mig den i present på Lovas 2-årsdag nästa helg.
Vaddå?
Varför ska bara HON få presenter?!?
Det var ju faktiskt JAG som gjorde det stora jobbet den dan... :-p
