toppmurkla.blogg.se

Trött på att känna mig tjock och äcklig.
Mest svullen kanske, men har ändå gått upp en del i vikt
sedan jag började med litiumet.
Jag äter visserligen inte mer, så det beror inte på det.
Men det kan ju  inte skada att bli lite mer nyttig i vilket fall, tänkte jag...
...Och köpte ett gymkort på 12 månader från idag.

Usch, nu måste jag börja träna också
- annars är ju dom pengarna bortkastade :-s

Förlåt lilla älskade toppmurklablogg.
Du som var min baby...
 Nu har du fått stå tillbaka för ditt yngre syskon, som får
all min tid och alla andras uppmärksamhet.

Då och då kikar jag in. Och när "remiss" gjort sitt, så
kommer jag tillbaka till dig.
Eller när jag har kraft nog till er båda.

Puss

http://remiss.blogg.se

Efter den obehagliga händelsen i lördags natt
har allt varit som vanligt.
Igår grillade vi med vänner och sen var det tårtprovning
(inför bröllop). Inte helt fel ;-)

Imorgon är det ny provtagning och sen läkarbesök
i nästa vecka. JAG VILL INTE MER!!!
Jag orkar verkligen inte. Jag hatar den här medicinen.

Trött, trött, trött hela tiden. Och så mår jag konstant lite
lätt illa...Inte kul :-(
Särskilt inte när jag trots minskad matlust går upp i vikt.

Känner mig tjock och äcklig. Vet att jag borde strunta i det,
bara jag mår bättre psykiskt...men det går inte riktigt.
Det har gått så snabbt också, så jag har inte riktigt hunnit med.
Helt plötsligt, bara sådär, passar inga kläder längre.

Det blev en relativt lugn kväll hemma hos Daniel.
En del vin såklart, vad vore det för provning annars?  :-p
Får väl erkänna att det kanske till och med blev något glas
för mycket för min del...

Runt 23 traskade jag ändå hemåt med Lova.
Hon sov hela vägen hem.
Väl hemma var det bara att klä av och lägga henne.
Sen somnade jag på soffan....

När David kom hem gick vi båda och la oss i sovrummet.
Efter ett par timmar vaknade jag och var törstig.
Gick upp, öppnade kylskåpsdörren och kände mig lite yr.
Hör något i hallen.
- David, frågar jag?
- Mm, svarar han. Ska bara kissa.

Sen börjar allt snurra. Jag ropar på D.
Mina armar domnar bort. Benen börjar skaka.
Jag får ingen luft!! Kallsvettas och mår illa.
Allt skiftar färg. Hela rummet blir gult och orange.

Det sticker i hela kroppen.
Har aldrig varit med om något liknande.
Ingenting i närheten så obehagligt.

Sen viker sig benen.
David hinner ta emot mig så fallet blir inte så hårt.
Det känns lite bättre att ligga ner.

Måste vara blodsockret tänker jag...ber D om söt dricka.
Tar några klunkar med hjälp av ett sugrör.
Sen ber jag D leta fram blodsockermätaren.
7,7 mmol = ett helt perfekt värde. Konstigt...

Av någon anledning känner jag efter min puls.
Den är alltid hög när sockret är lågt. Även i vanliga fall har
jag ganska hög puls (aldrig under 90).

Nu kan jag knappt hitta den. Den är svag och extremt långsam.
När jag känner mig bättre tar jag den under en minut, den ligger
på 70. Bra puls, men låg för att vara min.

Efter ytterligare en stund på golvet vågar jag resa mig och
gå in till sängen. Somnar ganska snart om.
När jag vaknar på morgonen är jag fortfarande rädd,
men mår bra.

Vad var det som hände egentligen???

Nu är vi hemma igen, semestern är slut.
Jag sitter i köket hemma hos mamma i Gbg.
Har duschat och fått middag.

Hatar charter. Tänker alltid "aldrig mer". Eller tja...alltid
och alltid. Låter som jag reser jätteofta ;-) Och så är inte fallet.
Men jag har ju gjort om misstaget mer än en gång iaf.

Gillar inte att flyga heller. Eller att landa, kanske man ska säga.
Får så jäkla ont i öronen och sen hör jag inte på upp emot två dygn.
(Med andra ord är jag näst intill döv nu).

Annars har det varit en härlig vecka. Cypern är vackert.
Enda nackdelen var att allt var så dyrt! Verkligen sjukt dyrt!!
En middag för under 500 kr gick inte att få. Eller en lunch för under 250.
Så känns som alla pengar (för mycket pengar) gick åt till att äta.

Men jag vill ändå tillbaka. Till de underbara stränderna, till klipporna.
Till det turkosa, kristallklara vattnet. Alla blommorna....Allt!
(Bilder kommer)

Imorgon ska jag/vi upp till sjukhuset och besöka bebis Jolina.
(Och mamma Malin såklart  ♥ )
Jag längar så efter att få träffa dom!
Sen måste vi köra hemåt (Lund), eftersom vi ska på vinprovning
och middag hos Daniel på kvällen. Samla vuxenpoäng :-p

Vill inte åka hem.
Saknar ingenting med vardagen där hemma.
Är inte färdig här ännu. Älskar att bara vara. Utan krav.
Simma några längder. Torka i solen. Äta ute. Dricka gott vin.

Idag var vi i Nicosia (huvudstaden). Köpt presenter och ätit god glass. 
Passerat gränsen. Hade velat se den, men man passerade mellan 
uppsatta väggar av plast. 
Hade svårt att få med oss allt hem - har ju många att handla till ;-)

Snart dags för hemfärd. 
Där hemma väntar alldels nyfödd bebis och tårtprovning. 
Ändå vill jag inte. 

Veckan här har varit bra. Även om min ångest inte verkat fatta att jag
har semester!! Den väckte mig redan tredje natten och höll mig i ett 
järngrepp ända fram till morgontimmarna. Då kom den starka solen 
med sina 26 grader och jagade bort den. 

Ses hemma!
*puss* 

Första dagen på ön.
Vi dricker kaffe på en pub.
Det smakar blaskigt vatten och gamla fimpar. Usch.

På vägen tillbaka köper David bryggkaffe och filter.
Jag köper öl. Godare med öl i solen än med kaffe.
Har ändå inget behov av kaffe.

Glad att vi hittat ett ställe med Internet nu.
Och att mobilen faktiskt fungerar.
 För hur skulle jag överleva utan sms ;-)

Älskar min nya bikini. Nämnde jag det? Att jag hittade en ursnygg
bikini på Change. Butiksbiträdet mätte och kände och kom in med en
bikini som hon bad mig prova. Och oj!!!
Trodde inte ens att mina bröst kunde se så snygga ut :-p
Helt förälskad i denna (dyra) svarta lilla sak nu!

Nu är det dags för beachen. Visa upp mig lite. Haha...

Lova är fortfarande sjuk (feber), men pigg & glad.
Så jag börjar mer och mer tro att det "bara"
är biverkningar av antibiotikan.

Var hos doktor Anders idag.
Litiumvärde= 0,63.
Kunde jag också ha talat om. Inte det exakta värdet förstås,
men att det skulle vara för lågt.

Sover inte längre. Fyra timmar nu totalt, fördelat på två dygn.
Inte alls bra.
Men jag älskar att vara skärpt och snabbtänkt igen.

Kände det, den där "pokernatten". Hade full koll på vad som hände.
Visste nästan alltid vilka kort motståndarna hade, lärde mig snabbt se
"hur" dom spelade och kunde enkelt räkna ut oddsen för att min hand
skulle vara den starkaste :-D
Me like!!

Tyvärr måste dosen ökas nu. Så då blir jag väl dum och trög igen...

Jag är så glad att jag bara måste skriva av mig lite :-D
Fick för mig att jag skulle försöka mig på lite poker igen.
Testade 2-3 gånger innan jag började med medicinen, men sen
har jag inte orkat....

Så nu i natt spelade jag en turnering. I fyra timmar...
(skäms lite över det...för snart vaknar Lova och då måste jag vara pigg).

Men i alla fall - Jag vann!! Hela turneringen :-)
27 dollar...(vilket kan tyckas vara en dålig timpenning), men ändå!!!
Jag vann ju!!!

Är stolt över mig själv & glad
- för det betyder att jag inte är sådär "medicintrög" som jag var ett tag.

...av en kompis nyss.
Hon ville veta hur man "vet" att det är dags att flytta ihop.
Undrade också om det skulle hjälpa mot hennes svartsjuka?

Eh...???
Hur ska jag kunna veta det?
Aldrig varit där och kommer förhoppningsvis aldrig vara det heller.

Mitt råd?
Flytta inte ihop. Det är såå mycket skönare att ha sitt eget!
Men annars finns nog inget rätt el fel tillfälle.

Och svartsjukan? Lägg ner den.
Annars förlorar du honom definitivt.
Ingen orkar stå ut med sånt i längden.
Elak må hända, men ärlig.

Sanna vänner stryker inte alltid bara medhårs.
Puss på dig A!

Ang. remiss.blogg.se
Vissa vänner (?) har betett sig aningen underligt.
Men dom allra flesta har varit helt fantastiska!!!
Jag loggar in, jag läser mina mail eller sms och bli tårögd.

Daniel - jag förlät dig för länge sen.
Men jag trodde inte att du hade förlåtit mig.
Inte på riktigt. Inte helt och hållet.
Ditt mail gjorde mig så lycklig.

En läsare (som jag inte känner) skrev till mig att:
"Klart det kan vara kärlek. Men med det inte sagt att det är bra,
eller menat att vara".
Det kändes väldigt mitt i prick.

Vi hade fantastiska stunder, men gjorde också varann så illa.
Jag mådde inte alls bra "på den tiden".
Jag gick vidare, men du stannade kvar...

Nu har även du släppt taget och har börjat på nytt och det gör mig så glad!
Jag hoppas att hon är den rätta på ett lugnare sätt än mig.
Och att hon kan ge dig allt det jag aldrig klarade av när jag var för upptagen
med min ilska, ångest och dödslängtan.

*kram min älskade vän & tack*

Fick för övrigt kontakt med en tjej via nya bloggen - med borderline, bipolär typ 2
och diabetes :-o
Vad är oddsen för det liksom???
Finns nog en mening med det mesta som händer ändå!

Förresten, avslutningsvis vill jag bara säga att GER MAN INGET,
FÅR MAN INTE HELLER NÅGOT, så det så!!!

Missa inte:  http://remiss.blogg.se

Livet är inget vidare kul just nu. Lova mår inte alls bra.
Fick åka in till akuten med henne tidigare idag.
Nästan 40 graders feber trots både panodil och Ipren :-(

Nu är vi hemma igen. Med en något svalare Lova.
Försöker få i henne isbitar, glass o annat kallt för att hålla tempen nere.

Jag som skulle till en kompis i Malmö idag...
Har inte setts på jättelänge, så hade sett fram emot det.
Men känns fel att lämna David ensam med Lova i det här skicket.
Så det får vänta till en annan dag.

Nu ska jag fundera ut något att laga till middag och se till
att skrutten dricker lite saft.

Lova verkade må bättre på förmiddagen.
Hon lekte och var glad. Åt lunch. Sov en stund.

Sen var vi ute i solen. Åt lite godis. Njöt av dagen.
Framåt middagstid blev hon sämre igen. Febern steg.

Nu sover hon i alla fall och jag hoppas det vänder tills imorgon.
Efter tredje dosen antibiotika brukar man ju säga...

Det är natt. Jag lyssnar på Kent.
Önskar jag var ensam ute på landet i nån liten mysig stuga.
Någonstans där man inte behövde ta hänsyn till varken sovade
familj eller grannar.

"Basen ska kännas i kroppen", sa alltid min danslärare.
Jag lever efter det än, även om det var länge sedan jag slutade dansa.

 http://remiss.blogg.se

Lova verkar ha fått öroninflammation igen.
Hon gråter hysteriskt så fort man lägger henne ner.
Jag är så trött på det!!!

Det är synd om lilla skruttan, såklart.
Samtidigt så vill jag bara skrika.
För jag orkar inte med det.

Varför kan livet inte bara vara lugnt och bra ett tag?
Så jag hinner i fatt...

Jaja...det är väl bara att köra upp till barnakuten och sätta sig imorgon :-(

Kul att det är påskafton i alla fall. Då får jag ge bort ägg :-D
Lova har tre ägg som väntar i garderoben .
David & systeryster har varsin påse med små presenter.

Nu känner jag mig lite gladare - när jag kom å tänka på det!

Idag var FL-gänget här på fika. Eller, ja, några av dom iaf.
15 stycken blev vi ändå.
Så mysigt. Verkligen världens underbaraste tjejer (& killar & barn).
Tänk att jag haft sån tur  ♥

Tack också alla mina fantastiska (både nya och gamla) vänner
som skrivit inne på min andra blogg.
Älskar er!!!

http://remiss.blogg.se

...borde alla ha fått sina påskkort.
Så nu lägger jag ut det här med och önskar GLAD PÅSK :-D

...har jag äntligen startat två nya bloggar (med samma innehåll).
Dom handlar om diagnosen, medicinen och min mentala frånvaro
den senaste tiden. Precis som jag lovat.

Läs mer på:

remiss.blogg.se   

eller

http://blogg.aftonbladet.se/30791

"She always came in colours
She always kept control
She painted yesterday in gold

But every little thing turned grey today - little Miss Sorrow
Every little thing turned pale and faded - little Miss Sorrow
The sunlight doesn't show
All the colours go
Even the rainbow"


Little Miss Sorrow - Roxette

Vaknade med huvudvärk.
Ingen sol varken ute eller inne idag.

Jag måste laga köttbullar och potatisgratäng,
steka prinskorv och koka ägg.
Köpa sill och kaviar. Baka en sockerkaksbotten.
Vispa grädde. Och skiva frukt.
Och städa + påskpynta + duka i köket.

*suck*

Men det ska bli trevligt med besök. Bara huvudvärken ger med sig.

Jag läser.
Läser och fascineras.
Men konstaterar trots det att jag känner mer för musiken än för hans romaner.
Än i alla fall.
Han skriver som jag känner mig. Med tempo. Utan tid för vila, paus eller punkt.
Tänk att få vara "F". Vid hans sida för 20 år sedan...


- Vad är det som är värst?  Det är "F" som frågar honom.

- Gårdagen, allt bakom. Lika lite som man kan ha ihjäl folk och tro att dom
är borta med det så kan man göra sej kvitt det som varit, det är ju en klyscha,
men det spelar faktiskt ingen roll om man så flyttar till Australien...

När jag var hos Emmy igår bad hon mig beskriva hur jag kände mig.
I kroppen liksom.
Jag berättade, Försökte sätta ord på vad som händer i mig nu.

Och hon konstaterade att det jag känner är sånt man ska känna.
Men att jag under så många år stängt av, skjutit undan och struntat i att lyssna
på detta, att min kropp inte längre känner igen signalerna.  
Och det vet jag ju stämmer.

För senaste veckorna har jag börjat känna saker igen. Börjat uppfatta vad min kropp vill.
Jag känner hunger, jag känner trötthet och jag har blivit sådär blödig som man ska
bli när man är nybliven mamma (men som jag aldrig blev - förrän nu - 1½ år efteråt).

Idag hade Lova gjort två teckningar till mig på dagis. Första helt egna teckningarna!!
En massa streck bara...men hon hade sagt "mamma" när hon var klar.
Dom var till mig!!!


Det finaste en mamma kan få  ♥ ♥ ♥

Jag var nära att börja gråta när personalen berättade detta och gav mig teckningarna.
(och nu sitter jag här med tårar i ögonen igen. Vilken mesig mamma jag är...)
Lova har i alla fall fått massor med pussar hela eftermiddagen & kvällen, underbara ungen!

...att syster kommer på torsdag!!!
Längtar såå efter dig Mumu  ♥

Stackars alla dom som inte har en syster!

SNYGG elektriker i vår hall :-D
Ska göra honom sällskap nu & småprata lite medan
han installerar jordfelsbrytaren till tvättmaskinen.
Man kan ju få titta iaf :-p

Så trött.
Måste verkligen sova nu!
Jag förstår inte varför jag tar på mig så mycket...
Påsken skulle kunna vara lugn och skön. Bara vara hemma...
Men nejdå, jag måste absolut bjuda in folk varenda dag!
Ibland olika gäster till lunch och middag till och med...

Emmy blev faktiskt riktigt arg på mig idag.
Sa att jag måste börja ta hand om min kropp bättre.
Se till att sova ordentligt. Fem timmar per natt är inte okej...

Och jag vill ju det. Sova och ta hand om mig. Må bra helt enkelt.
Jag vet bara inte hur jag ska få tid med det.
Dygnet är alldeles för kort.

Måste börja säga nej. Även om jag vill.
Prioritera bort. Bry mig mer om mig själv.
Svårt!

Nu ska jag i alla fall äta ett knäckebröd & sen sova.
(Det är i alla fall min intention att göra det...).

Bara en slump eller någon på tv4 som försökt vara lite rolig?

Det blev en härlig solig dag trots att den började med ett besök hos Emmy.
Ett ganska jobbigt besök. Men bra. Kändes som vi kom framåt.

När jag var klar där åkte jag ut till Nova för sista "påskäggsshoppingen".
Det blir inte så mycket riktiga påskägg med godis i år,
mest andra konstiga små presenter.
David är svår. Hittills har jag köpt strumpor, solkräm, mörk choklad och en reseadapter
(han skulle dö om han inte kunde använda datorn och sin Iphone under veckan på Cypern).




Har även fått iväg alla påskkort idag. Oj, vad många det blev :-o
Fick bli ett ganska enkelt kort i år. Har inte orkat.
Fotade Lova och redigerade lite i photoshop bara, sen fick det vara bra.

Nu ska jag smycka påskriset & hoppas på att Ester låter det stå (vilket är tveksamt).

Ska träffa Emmy idag.
Har inte lyckats med min "uppgift".
Att göra ingenting 30 minuter varje dag...
Hur gör man ingenting??

Hoppas solen skiner även efter samtalet.
Att det inte blir för djupt och allvarligt.
Orkar inte det idag.
Nu måste jag köra om jag ska hinna dit i tid!

Generad. Av allt beröm jag fått i kväll.
Lyckades som jag tidigare nämnde  bli ansvarig för korrektur
och marknadsföring av en ny resesajt...

Satte mig nu i kväll och skrev ihop lite synpunkter och ett pm...
- Har du skrivit det här NU, undrade David.
Ja...vaddå?
- Det är ju jättebra...och du har gjort det på typ 15 minuter!

Äh...

Sen hörde killarna som gjort sajten av sig. Jätteimponerade alla tre.
Blev nästan lite jobbigt.
Men jag är glad. Det betyder ju att jag inte är helt hopplös på att skriva ändå =)
Behövde få höra lite snälla och uppmuntrande saker efter en tuff vecka!


Vackra minnen är också bra att ha en dålig vecka.

Det håller på att startas en ny resesajt.
Och jag är faktiskt imponerad.
Grymt imponerad. Den här kommer att bli stor!

Men på något konstigt vänster så har jag helt plötsligt blivit
ansvarig för korrekturläsning och marknadsföring...
Obetalt dessutom =(
Men får väl hoppas på en liten andel när sajten slår.
För det kommer den göra.
(Ryktas redan om ett visst intresse från Expressen...)

Har precis upptäckt något hemskt.
Vi har ingen Cola light kvar hemma!!!
Jag behöver min Cola light. Måste ha!!
Mot Hemköp. NU!

...då helg innebar att man fick sova länge på morgonen.
Eller ja, hela dagen om man kände för det.

Numera utgör helgen ingen skillnad från övriga veckan.
Välling ska serveras klockan 07. Det bestämmer Lova.
Larmet som utlöses annars kan man gott klara sig utan...

Nu har vi varit vakna ett tag.
Druckit te (jag) och ätit apelsin (Lova).
Dags för en dusch och en tur till Ikea.
Vuxenpoäng = flera tusen!!  ;-)

...då behöver jag det bäst.

Jag somnade runt 06. Vaknade strax innan lunch.
David var irriterad på mig och Lova var ledsen.
Jag var fortfarande trött.

Orkar inte mer.

Jag kan inte sova.
Jag kan inte andas.
Sitter i ett mörkt kök med datorn som enda ljuskälla.
Väntar på att tabletterna ska verka.
Dom kommer nog inte göra det.
Fan.

Kan inte sova. Nu igen.
Ångest, ångest, ångest.

Vet inte vad jag ska göra. Förvirrad.
Vet inte vad som är rätt och fel.
Kan inte någon bara komma och ordna upp allt det här
trasslet som ska kallas mitt liv?

Ibland fungerar det så bra. Flyter på.
Sen faller jag. Ner hit. Eller ännu lägre.

Vad är det för fel på mig? Jag har ju allt.
Varför vill jag ha mer? Vad vill jag ha? Vad saknar jag?
Vad saknar min själ? Varför är den inte nöjd?

Skulle den vara nöjd om jag var död? Eller skulle
den fortsätta plågas i det oändliga?

Målbild.
Måste ha en målbild. Måste tänka på Lova.
Målbilder är bra. I alla fall om dom är verkliga. Realistiska.

Jag hatar att vara ensam nu.
Men jag kan inte gå in och lägga mig bredvid David.
Ingen får röra mig. Inte ens han.
Jag får panik av bara tanken.

Jag har hämtat Lovas mjukisdjur.
Har en papegoja, en nalle, en apa och en hund i knät.
Det är bra. Dom är bra. Kärlek på lagom nivå.
Dom sitter stilla. Bara är. Skönt.

Fryser. Eller nej. Det gör jag inte. Fast det känns så.
Men jag bara skakar. Inuti på nåt konstigt sätt.

Har börjat fundera på allvar. Om det kanske är dags att ge upp.
Jag lever för andra. Finns till för andra.
Men vem är jag? Är jag någon alls?

Gråter en tår. Älskade Nina!
Nina, hur visste du??
Hur kunde du just precis nu (kl 04:36) skicka exakt rätt ord?
"Tänker på dig"
Vilken annan stund under dagen idag hade det "bara" varit ett sms.
Nu är det min värld. Mitt hopp. Kanske finns det en mening...

Men varför måste allt vara så jävla svårt???

Ska sluta skriva nu. Det hjälper ju ändå inte.
Sätta mig med mina knivar och Lovas nallar i soffan istället.
Lyckas jag somna så hittar ni mig där.
Annars kan jag vara precis varsomhelst.

Påsken 2007
Påskpynt, vad är det?
Och vem fan bryr sig...
Jag bor i badrummet. På golvet.
Har tom lagt en kudde där...
Mår konstant illa!!!


Orsaken till illamåendet :-o


Påsken 2008
Påskpynt, tja ganska mysigt.
Om man hade tid...
Lova är 6 månader. Sitter i stol.
Äter smakportioner.  
Jag har fullt upp!


Allra första påskägget =)


Påsken 2009
Påskpynt, o ja! I massor!!
Syr dukar och gardiner. Köpt
ris, fjädrar, ägg och godis.
Lova är 18 månader. Springer!
Beundrar pyntet.
Jag är sönderstressad! ;-)


Moderna påskkärringar kör bil...

Nu är helt fel. På alla sätt.
Men åh, vad jag har börjat längta.
Är det här vad som benämns som den biologiska klockan..?
Trots att jag redan har barn...och säkrat min överlevnad liksom.

Längtar så!
Efter magen. Sparkarna. Bebisdoften. Åhh...vill...NU!


Trött nybliven mamma med ljuvlig nyfödding.

David kommer  från jobbet.
Han har köpt pizza på vägen hem :-D
Vi öppnar en flaska rött vin.
Mmm...kan det bli bättre?! 

Jättegott vin!
Men efter bara ett glas är jag helt snurrig.
Lägger mig på soffan och somnar direkt.

Ja, så är livet som småbarnsmamma ;-)

Jag väntar tillsammans med Lova på Ruben.
Lider med henne.
16 minuter kvar nu.

Kommer ihåg när det var jag som satt sådär.
Väntandes. På att tvättmaskinen skulle bli klar.
På min nalle.



        Högt älskade Ruben!

Nu har Agge & Viktor precis gått hem efter en 3 timmar lång fika :-D
Tiden bara flög iväg. Hela eftermiddagen försvann.
Skönt!
Nu kommer David snart hem. Med mat hoppas jag ;-)

I kväll måste vi bestämma hur Lova ska vara på dagis i sommar.
Och så måste vi lägga beställningen på "taxfree"varorna vi vi ha.
Jag har frågat i stort sett alla jag känner om de vill ha något...så listan är
ganska lång nu. Och jag kommer om möjligt bli ännu fattigare... :-p

Lova är lämnad på dagis.
Och jag har varit och köpt fika till i eftermiddag.
Färskt bröd, skinka, ost, gurka, tomat och kakor =)

Det är Agge och Viktor som kommer hit.
Ska bli så mysigt!!

Lova (ja, jag skyller på henne), har köpt lite påskpresenter till Viktor.
En pyjamas ska han få, två par strumpor och två vårmössor.
Allt i pyttestorlek :-D


Första gången Lova träffade Viktor (som sov HELA tiden) :-p

Kom precis på att det faktiskt hände en trevlig sak idag ändå =)
Var inne på Krabat med Lova under eftermiddagen. 
(Var ju bara tvungen att titta på & drömma om vårens kollektion från Småfolk).

Lova sitter i vagnen när en liten kille kommer fram till henne...
Jag sliter blicken från kläderna och tittar på honom. Känner igen honom.
Det är ju Olle!

Höjer blicken och möter Saras =)  Vi blir nog lika förvånade båda två.
Hinner faktiskt prata en del innan Lova och Olle tröttnar.
Men bestämmer att vi ska ses för fika och lek någon dag snart!
Ser fram emot det - Sara är jättetrevlig & Olle ett riktigt charmtroll :-D


Sara och Olle på Lovas 1-årskalas i höstas :-)

Dagen idag har varit jobbig. Inte ens solen har lyckats få mig att le.

Doktor Anders ringde strax innan lunch. Jag är på Biltema. 
Mina värden är fortfarande för höga.
-Ja, vi kan väl konstatera att din kropp inte reagerar som förväntat, säger han.
Nä, men det gör den ju aldrig...

Han hade pratat med en kollega också. Om mitt blodsocker, att det sjunker.
Kollegan hade blivit eld och lågor - det här måste vi forska i...!!!
Eeh...nej. Även om jag förstår nyttan med det och gärna hade velat så orkar jag
inte med det just nu.
(Det hade blivit provtagningar flera gånger varje dag & noggranna anteckningar).

Tack och lov förstod Anders det.
Han hade redan sagt till kollegan att det inte var läge att utsätta mig för något mer.
I vilket fall.
Nu ska dosen minskas ytterligare.
- Det känns väl bra, undrade Anders?

Jag går ut i bilen och gråter.
Det är inte alls bra. Medicinen fungerar ju inte.
Alla dessa veckor av illamående, yrsel och trötthet:
- Kommer dom vara förgäves?

Det är en härlig vårdag.
Ester är ute på balkongen och spanar på fåglar.
Hon hoppar upp på räcket för att se bättre...
Då kommer elaka matte ut och säger "fy, gå ner därifrån".
Inte konstigt att Ester "skäller" tillbaka...


Försvinn! Låt mig vara!! Jag spanar faktiskt på en skata här...

När jag lämnade Lova i morse regnade det. Och var kallt.
Fem timmar senare när jag hämtar henne skiner solen.
Det är vår i luften =)


Härliga vårtecken som finns överallt i området nu!

Förstår att man kan bli hjälpt av ljusterapi... man blir ju bara 
så glad och upprymd så fort solen kikar fram  :-D

I believe in karma what you give is what you get returned
I believe you can't appreciate real love until you've been burned
I believe the grass is no more greener on the other side
I believe you don't know what you've got until you say goodbye

Affirmation - Savage Garden

Det regnar och är grått ute. Passar perfekt.
Det är precis så jag känner mig inombords. 

Idag skulle jag ha börjat jobba...
Eller ja, frilansa i alla fall. 
Har några grejer som ska göras och säljas, samt några
som jag tror kommer kunna dra in pengar genom annonser.

Hittade ett kontor i Malmö som hyr ut rum...
Till ett fast pris får man en plats. Internetuppkoppling,
telefon, skrivare, kopiator och kaffe ingår också :-)

Hade bokat till idag... Skulle betalat senast igår.
Men inga pengar = inget kontor :-(
Killen som äger stället ringde i morse. "Min" plats var nu upptagen.
Kanske kunde han få något ledigt i maj. Men troligen inte förrän till hösten.

Ledsen, ledsen, ledsen.

Nu ska jag krypa ner i sängen.
Bara ligga där under mitt tjocka duntäcke. Göra ingenting.
Riktigt dålig dag idag.

För ungefär två veckor sedan var jag och Lova uppe i stan.
Vi skulle främst till apoteket men hann även med ett besök på Tiger.
Lova hittade en ask full av små, duniga kycklingar, som hon förälskade sig i.

Tio kronor och snart påsk. Såklart att hon fick köpa dom.
Men dom skulle stanna i asken till påsk.
Lova var duktig och beundrade  sina kycklingar enbart genom den transparenta plasten.



Sen kom David hem...
Han plockade genast ut en kyckling åt Lova.
Efter två minuter var den såklart borta...
 
Vi var oroliga att Ester skulle ha ätit upp den, men så igår dök den upp.
Under en tröja i min "arbetshörna" låg den lilla stackaren.
Inte helt opåverkad av Ester. Utan näbb och helt snevriden kropp.
Nu bor den i alla fall i asken med de andra kyckligarna igen.
I väntan på påsken =)

Åh, vad frustrerande det är. Jag MÅSTE hitta en bikini tills vi åker.
Problemet?
Jo, man måste tydligen vara tjock överallt för att ha stora bröst...

Visst går det att hitta en fin bikini med kupstorlek DD eller E i en vanlig butik,
(tex Kapp Ahl). Men då är även omkretsstorleken stor.
Minst 85, ofta ännu större. Och det fungerar inte för mig.



Tillslut hittade jag den här. Storlek 75 DD. Och den är okej. 
Fungerar att ligga på stranden med. Men ska jag kunna springa
omkring och leka med en aktiv 1,5 åring så måste jag hitta något bättre! 
Tips mottages tacksamt ;-)

Vad är förresten grejen med vadderade kupor i  storlek 75DD ???

Jag är så trött hela tiden. Och mår lite illa.
Så det är skönt att ha något, lagom stort (litet) projekt varje dag...
...då tänker jag mindre på att jag inte mår riktigt 100.

Imorgon ska jag köra upp till Helsingborg.
Tänkte nog köra direkt efter dagislämning.
 Där blir det lite shopping inför Cypern (till oss alla tre).
Sen ska jag äta lunch med Tobbe som var sjuk senast vi var uppe :-(

På torsdag kommer Ellen förbi och fikar efter skolan. Mysigt!
Lova kommer tycka det är såå kul att få visa alla sina saker.

Fredag ska jag möta Agge (Davids kompis) och hennes son Viktor.
Tillsammans ska vi sedan hämta Lova på dagis och gå hem till oss.
Får inte glömma att köpa fika bara...

Till helgen kommer ev. systeryster ner.
Hoppas, hoppas!!!
Saknar dig så mycket mumu/bibi :-p