Nej, nej, nej...
Jag erbjuder mig att packa upp.
Några minuter senare viker jag mig dubbel av smärta.
David kommer ut till mig i köket. Undrar vad som är fel...
- Jag vet inte, svarar jag. Jag fick bara så ont plötsligt.
Har ju ALDRIG ont i magen, bortsett från mensvärk.
Ja, förutom vid ett tillfälle då, fortsätter jag och sätter in juicen i kylen.
När jag har sagt det inser jag plötsligt vad jag sagt. Jag blir helt kall.
Tittar på David och ser att han tänker detsamma:
Förutom vid ett tillfälle...
September -06.
Då fick jag såhär ont i magen en eftermiddag.
Förstod ingenting. Bara fruktansvärt ont i nån halvtimme, sen var det bra igen.
Några veckor senare visade grav.testet ett tydligt plus.
(Det var "Pricken" som vi sedan förlorade i december)
Sen fick jag samma intensiva smärta i magen i januari -07.
Då började jag fundera...
Två veckor senare testade jag positivt (Lova) och då förstod jag vad smärtan berott på båda gångerna.
- Det var det befruktade ägget som fäste i livmoderslemhinnan.
Efter Lovas födelse verkar min kropp ha ställt in sig i nåt superfertilt läge.
Det tycks nästan räcka med någon tittar på mig för att jag ska bli gravid.
Eller tja, två gånger har det hänt senaste året.
Samma "magonda" båda gångerna. Första gången bokade jag direkt en tid för undersökning.
Dom bekräftade mina misstankar med hjälp av vul och blodprov.
Andra gången förstod jag inte att jag var gravid förrän jag gått över tiden några dagar och
började bli öm i brösten och över magen.
Då tog jag ett test och såklart var jag gravid igen!
Båda dessa graviditeter slutade i missfall. Antagligen pga mina dåliga blodsockervärden och alla mediciner.
Man kan tycka jag borde ha vett nog att skydda mig bättre efter det.
Men nej. Jag är så jävla dum att jag tar den risken igen!!!
Orkar inte boka in en gyntid. Inte ännu.
Om ca 10 dagar kan jag ta ett test. Plussar jag då får jag väl ringa kk.
Jag hoppas på att det löser sig självt. Vilket det borde göra med tanke på hur min kropp mår just nu.
Och gör det inte det... Ja, det får jag ta då.
Vill nog ha ett barn till. Kan tom känna lite bebissug ibland. Men vet också att jag inte "får" bli gravid oplanerat.
Alla värden måste ligga perfekt redan vid befruktningen.
Fan.
Varför är jag så slarvig & dum???
Tänkte bara tillägga...
Det är inte synd om mig.
Efter varje fall klättrar jag upp igen, starkare än innan.
Snart är jag stark nog att ta över världen.
Så det så!!!
Älskling hör på...
ändå sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.
Jag försöker att strida mot känslan.
Men den är rädd och den spelar ett spel nu.
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur.
Men jag vet att jag döljer en sanning.
Att väntan inte leder nånstans.
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans."
Melissa Horn - Vår sista dans
Jag kan ju...
En hemlig blogg. En sann blogg.
Där finns alla mina innersta tankar och känslor nedskrivna.
Inga namn, inga detaljer som kan avslöja mig.
Det var ett tag sedan jag skrev där nu.
Men i kväll loggade jag in och läste.
Förvånades. Förundrades.
Med lite distans till mina texter kunde jag plötslig se;
- Dom är ju bra!! :-o
Obehagligt...
Alldeles nyss knackade det på dörren.
Klockan är snart två på natten.
Både David & Lova sover sedan länge.
Först blev jag orolig. Att det var någon vi
kände. Att det hänt något allvarligt.
Kikade ut. En främmande kille.
Jag struntade i att öppna.
Men han gav sig inte. Så tillslut öppnade jag.
Ville ju inte att han skulle väcka Lova...
Uppenbart hög. Och svamlade något om en lista.
Och om en skuld.
Tillslut gick han. Skulle hem och "kolla listan", sa han.
Hade det varit "hemma" så hade jag nog tagit det hela med ro.
Där känner jag till människorna och vet hur det fungerar.
Känner till de oskrivna lagar som gäller i förorten ;-)
Men här, på fina, lugna Nilstorp i Lund känns ett sådant besök
väldigt olustigt... Ja, faktiskt obehagligt.
Hoppas slippa fler besök av honom.
Både i natt och alla andra dagar & nätter.
KÄRLEK !!!
För att få kärlek. För att bli behövda av någon.
Jag tror det är fel anledning att skaffa barn.
Barn skaffar man för att GE kärlek. Inte få.
Även om man såklart får mycket kärlek tillbaka.
Idag var David och Lova i simhallen under förmiddagen.
Jag låg halvt medvetslös (av mina tabletter) kvar i sängen
när dom gick vid 10-tiden.
När dom kommer hem ett par timmar senare har jag vaknat,
men ligger kvar i sängen.
Så fort ytterdörren öppnas hör jag Lova;
- Mammaaaaa...
Och jag blir varm i hela kroppen.
Jag måste vara världens lyckligaste
som är mamma till denna underbara lilla tjej!!
Brända pengar :p
Hann bara med Nova...så jag får ta Ica på Mobilia imorgon istället.
Men nu är i alla fall alla presenter inköpta!
Blev lite allt möjligt.
Till alla möjliga =)
Kom på att Emma fyller år om två veckor, så passade på att köpa
en liten grej till henne med.
Hon är nog den sista nu på ett tag...nästa gång det är tätt med födelsedagar
är i slutet av maj/början av juni.
Tills dess har jag förhoppningsvis hunnit spara ihop lite mer pengar ;-)
Åh...ännu en födelsedag!
Äntligen lite pengar på kontot.
Så nu måste jag ta mig ut till Nova och shoppa presenter.
Och så till Mobilia och köpa ingredienser till tårtan.
Börjar känna lite pirr i magen nu - trots allt!
Ser fram emot att slå in paket & baka tårta =)
Kom precis på att det är en födelsedag till i nästa vecka.
Gabriel (bästa vännens son), fyller 4 år.
Så jag måste hitta på nåt till honom också!
Som tur är brukar det varken vara särskilt dyrt eller svårt
att hitta nån kul leksak :p
Supermedicinen !!
...det hade jag inte behövt vara.
Det tog nog högst 10 minuter innan jag var så trött och yr att jag knappt kunde ta mig till sängen.
12 timmar senare vaknade jag av att Lova petade på mig med en plastmorot och ropade mamma.
Bredvid mig låg mobilen och ringde.
Antagligen därför Lova försökte påkalla min uppmärksamhet.
Nån minut senare skrattade jag så jag grät...åt absolut ingenting.
Tillslut började både David och Lova också att skratta.
Mycket underlig biverkning får man säga!
Nu är jag uppe. Har ätit lite ris och druckit cola light - min stora last här i livet :p
Mår rätt bra. Lite dåsig bara.
Helt livsfarliga tabletter i vilket fall - skulle kunna söva en elefant ju! Eller en mindre dinosaurie!!
Happy Birthday Darling =)
Så var det snart dags för ännu en födelsedag...
Och jag som ÄLSKAR att köpa presenter i tid och otid har förstås redan hunnit handla lite småsaaker.
Men eftersom jag mår som jag mår just nu har engagemanget inte riktigt varit vad det brukar. Vilket gör mig lite stressad...har ju satt ribban högt :-o
Förra året fick David en bok och framåt kvällen hade jag ordnat en liten överraskningsfest åt honom. Och så var det med det.
Trodde han... :p
Helgen efter kom min mamma på besök.
(Egentligen kom hon för att vara barnvakt åt Lova).
Väckte i alla fall David tidigt på morgonen och sa till honom att klä på sig.
Sen skjutsade mamma oss till tågstationen.
Väl där fick han en väska (present nr 1 = en ny weekendbag)
och så berättade jag att vi skulle ta tåget till Stockholm - första klass såklart ;)
Så satt vi i ett par timmar bredvid Lukas Moodysson och åt en jättefrukost, läste DN och pratade.
Väl framme i Stockholm gick vi och åt lunch för att sedan checka in på hotellet. Sov en stund i den härliga sängen.
När vi vaknade sa jag till David att öppna sin väska (som var fylld med presenter).
Han fick duscha och sedan öppna present nr 2 = en after shave.
Sen present nr 3 = en vit skjorta från Armani. (SÅ snygg)!!
Vi gick till en Italiensk restaurang som jag fått tips om skulle vara bra. Och OM den var! Maten var helst fantastisk.
Och David var supernöjd =)
Sen blev det mys på hotellet med present nr 4 = vin & chokladtryfflar.
Nästa morgon fick han present nr 5 = en stickad tröja.
Sen blev det en lång hotellfrukost innan vi begav oss ut på stan.
Där hade jag lyckats bestämma träff med två kompisar till David som bor i Stockholm och som han därför sällan träffar.
Så det blev en glad överraskning!
Vi åt lunch tillsammans innan jag och David skulle ta tåget hem igen.
Väl på tåget fick han sin sista present, present nr 6 = Pellegrino, cashewnötter och en bok han önskat sig.
Ja, så det blir svårt att överträffa i år...
Har varken pengar, tid eller ork. Bara lite ångest över vad jag ska hitta på.
Nåja, det ger sig nog. Presenter är ju trots alt min starka sida ;)
Jag tror...att jag kanske...kanske...börjar...bli trött?!
Nu har jag varit vaken i 29 timmar.
Trött?
Nej. Inte än.
Efter ihärdigt ringande fick jag tillslut tag i min läkare under eftermiddagen.
- Ge mig VAD SOM HELST, bara jag kan få sova!!!
Så skönt det var att bara få prata med honom. Med någon som förstod min frustration.
Och som hade makten att hjälpa.
Vi måste bryta det här nu sa han. Och jag höll med.
Min kropp orkar inte mer, men hjärnan vill bara inte stänga av.
Jag fick två olika slags sömntabletter. Sorter jag inte haft innan. Starkare.
Åh, vad jag hoppas dom hjälper mig att varva ner, att kunna somna och sova.
Dom bara måste göra det.
Annars blir det ännu en natt av poker, dans, städning och bullbak....
.
Upp & ner
Solen skiner. Det är helt underbart väder.
Jag vill ut och springa. Ut och leka med Lova.
Göra något!!
David tittar frågande på mig. Han vet hur lite jag sovit i natt.
Jag vet det också egentligen. Att jag borde vara trött.
Har lite ångest över det. Som ett tryck över bröstet.
Ångest över att jag vet att det här inte är normalt.
Det har varat i över en vecka nu. Det här hypomana tillståndet.
Har aldrig varit med om att det håller i sig så länge.
Högst ett par dagar brukar det vara.
Sen brukar jag falla. Djupt.
Kanske är det medicinen som gör att jag "fastnat" här.
Samtidigt som jag njuter av att orka allt och känna mig stark och glad,
så börjar det bli jobbigt.
Kroppen börjar bli trött fastän hjärnan går på högvarv.
Och så är jag rädd för fallet. För det kommer.
Frågan är bara när. Och hur djupt.
Just nu är det nog jobbigt för alla runtomkring också.
Som inte orkar med.
Mig. Och mitt tempo.
Jag känner det till och med själv. Att jag börjar bli jobbig.
Kan bara hoppas att det vänder snart. Och stannar på mitten.
I ett så kallat "normalläge".
Vad det nu är...
En härlig morgon!
Jag har sovit i ganska exakt 45 minuter i natt.
Men ändå är jag pigg och på ett strålande humör.
Var uppe på sjukhuset och tog blodprover i morse.
På vägen hem stannade jag och köpte frukost;
- Nybakt bröd, juice, pålägg och minisemlor =)
Sen kokade jag te och gjorde smörgåsar med
salami, skinka, ost, ruccola och tomat.
Mums!
David och Lova jublade väl inte direkt över att bli väckta...
...men när de väl kom upp och såg frukosten så blev jag förlåten :p
Känslor i natten...
Varför?
Varför går jag med på det?
Jag blundar och tänker på något annat.
Det är jag bra på. Att stänga av känslorna alltså.
Det är mitt sätt att skydda mig från allt jag inte vill vara med om.
Har alltid varit.
Så det gör jag. Stänger av. Så gott det går.
Men jag hör honom andas och känner hans varma andedräkt mot min hals.
Tyngden av hans kropp är svår att tänka bort.
Jag avskyr det. Mår så dåligt av det.
Vill bara knuffa bort honom och fly därifrån.
Och jag föraktar mig själv.
För att jag tillåter mig att svika mig själv.
Slarviga jag...
...ändå lyckas jag glömma och slarva med det.
Började med att det blev en timme förskjutet i torsdags kväll och sen har det bara blivit mer fel.
När jag vaknade i morse mådde jag jättedåligt. Var så skakig att jag knappt kunde hålla i saker.
Sen började jag må illa...usch! Blev en jobbig förmiddag. Som tur var kunde David ta hand om Lova.
Framåt eftermiddagen släppte det värsta ilamåendet och jag kunde dricka lite sockervatten.
Nu har jag fått i mig hela två godisar och en kopp te :D
Så nu är det skärpning som gäller avseende medicinen!
Saknar dig, saknar dig, saknar dig !!!
Fastän vi sågs så nyligen.
Och vi smsar ofta.
Och vi ses ganska mycket i alla fall...
Saknar att prata med dig.
Så som vi gör de gånger vi pratar i telefon.
Eller de gånger vi ses;
- När tiden bara försvinner, när natt blir till
dag, utan sömn för att vi har så mycket
att säga varann.
Du känner mig så väl.
Fast jag inte vill tro det, så vet jag innerst inne,
att du förmodligen känner mig bättre än jag
känner mig själv.
Du läser mig som en öppen bok.
Du vet vad jag tänker och känner innan jag
ens öppnat munnen.
Hur ska jag kunna missunna Lova ett syskon?
En syster.
När jag vet hur det är att ha en...
Det mest värdefulla i världen. I livet.
Min älskade syster.
Jag saknar dig redan. Fastän du nyss åkte.
Kom snart tillbaka.
Dörren här står alltid öppen för dig!
Syster, Lova & jag =)
Ännu en söndag.
Jag kom i säng vid sju...på morgonen alltså (!)
Ungefär samtidigt tyckte Lova det var dags att gå upp.
Efter lite gos och välling somnade hon dock om runt halv nio och sov i två timmar.
= 2 timmars skön sömn även för mig !!
Sen blev det bullbak.
Sånt som bra vänner gör för nyförlösta vänner, anser jag
- efter att själv ha upplevt vad det innebär att få barn... :p
Det var en mamma som jag lärt känna eftersom hon har en dotter jämngammal med
Lova som nu fått sitt andra barn i förra veckan. En liten pojke den här gången!
Och idag så hälsade vi på...med presenter & närmare 50 nybakta bullar =)
Inte utan att man blev sugen på en ny liten
bebis att snusa på... Dom luktar ju så ljuvligt
och är så små, så söta, så fina!!
Kan inte förstå att Lova varit såhär liten...
...ja, mindre till och med. Hon vägde faktiskt
1,5 kg mindre än vad denna lille kille gör :-o
Ännu en sen natt...
Om allt och inget. Hon har iaf äntligen medgett att M faktiskt ser bra ut :p
Så helt plötsligt var klockan nästan fem...
Och nu sitter jag här i natten igen.
Ska försöka sova nu.
Utan tabletter till hjälp.
Imorgon ska det snusas bebis (bara 1 vecka gammal)!
Mmm.
Finns det nåt underbarare?!?
Det måste finnas ett bättre sätt...
Vaknade sent med huvudvärk och illamående.
Som en kraftig bakfylla.
Måste hitta ett bättre sätt...
Rastlös, rastlös, rastlös!
Att man ska behöva droga sig för att kunna sova.
Känns som jag fastnat i detta hypomana tillstånd.
Är det litiumets effekt?
Nu känns det som jag är en tung kropp och en snurrig själ.
Tog nog en tablett för mycket...
Men borde kunna somna.
God natt världen.
Ur balans...
För lite sömn.
Kan man vara annat än ur balans?
;)
Mina fina skor!
Då skulle man ha FILA-skor. Det var väldigt viktigt!
Men det förstod inte min mamma.
Hon kunde inte begripa varför jag VAR TVUNGEN att ha ett par skor för 700 kr...
Så jag fick inte köpa dom.
Ett drygt halvår senare kom en ny modell. Ännu snyggare. Och ännu dyrare.
Och jag har nog aldrig varit så lycklig som när jag fick ett par!!!
(Jag sov faktiskt med dom bredvid sängen första nätterna).
Idag kom den känslan tillbaka.
Jag fick nämligen ett par skor i försenad födelsedagspresent av min sambo.
Ett par Converse.
Åh, som jag trånat efter dessa i flera år, (men inte ansett mig haft råd att köpa).
Nu har jag gått runt med dom på mig här hemma hela kvällen.
Och varit lycklig!
Och ja, jag funderar faktiskt på att ställa dom bredvid sängen...
Någons älskling...
Du är min älskling. Du är varm, omtänksam, hjälpande, förstående.
Du är snygg, söt och sexig. Du är intelligent och smart. Ser saker ur nya perspektiv.
Allt på en och samma gång.
Jag älskar dig varje dag, oavsett om du går runt hemma och är "sunkig" eller om du klär
upp dig. Det är inte där kärleken sitter. Det är dig jag älskar, inte dina kläder eller ditt
utseende.
Du har gett mig det bästa som finns. Vår underbara Lova.
Hon och du ger mig så mycket glädje i livet.
Under den tiden ni var bortresta förstod jag verkligen hur mycket ni betyder för mig.
Livet kändes tomt och tråkigt.
Jag kan inte leva utan er.
Du är det bästa som hänt mig.
Du tar fram sidor av mig som jag inte visste fanns.
Du har fått mig att se och uppskatta saker jag inte såg tidigare.
Du har fått mig att bli en bättre människa.
Jag har så mycket att tacka dig för, mer än jag tror du förstår.
Du är helt enkelt fullkomligt underbar.
Jag älskar dig.
Syster - tack!
Skumbad
Och jag har konstant huvudvärk.
Känner mig svullen och plufsig.
Usch!
Tänkte ta ett avkopplande skumbad, men Lova ville annorlunda;
Nåja, jag blev i alla fall på bättre humör av vårt "skumkrig"...
...som slutade med ett gemensamt bad & sen mys i morgonrockar framför teven =)
Alla dessa nätter...
Igen, igen, igen.
Aldrig kan jag sova när jag mår så här.
Måste gör saker. Hela, hela natten. Fylla den.
Provar klänningar. Skriver.
Sorterar...saker. Skivor, pennor, böcker. Allt jag kan hitta.
Imorgon börjar jag med ny medicin.
Rädd.
För att förlora mig själv.
Vill hem till mamma och lillebror.
Kanske ska åka tillbaka dit.
Åka hem.
MILF?
Men okej då ;)
Bortser man från åldern så...
Hihi.
Bildbeviset...
...Visst finns här snö. I massor =)
Tack för att du orkar...
När "vänner" väljer att inte se eller förstå. När jag bara är jobbig.
Då finns du kvar.
Låter mig bara sova bort tiden. Ser till att jag åtminstone dricker något.
Går efter mig och torkar bloddroppar på golvet.
Bara finns där.
Aldrig älskar jag dig som då.
För att du älskar mig som den trasiga människa jag är.
Fortsatt solig dag!
Var ute och åkte pulka med David och Lova.
Eller...ja...David stod mest och tittade på vid sidan av medan jag och Lova tramsade omkring.
Vi kastade snö och gjorde änglar (Lovas lilla pytteängel såg så söt ut)!!
När vi begav oss hemåt hade jag snö precis överallt innanför kläderna och näst intill förfrusna händer och fötter!
Lova däremot var varm och go inne i sin overall.... Kanske borde skaffa en sådan?!
Sen bakade vi egen pizza och tittade på melodifestivalen. Mysigt!
Nu sover Lova gott och jag ska dricka te och titta på förra veckans Nip/Tuck med David.
P.S Tack för söta alla-hjärtans-hälsningar Malin, Tisse & Emma!
Sol & telefon - kan det bli bättre?
Dom petar på mig. Sticker mig i ögonen.
Gå upp. Du missar dagen.
- Ja...ja...jag ska.
När jag frusen tar mig upp ur sängen och drar upp rullgardinen slår solens strålar mot mig med full kraft.
Jag blir bländad. Och jag blir varm. Och glad.
Dricker juice, klär på mig och går upp till posten.
Hämtar ut ett brunt, tjock kuvert.
Öppnar det direkt.
Min mobil.
Helgen är räddad.
Jag är hel igen!
Saknar...
Känner mig inte komplett utan den.
Avskärmad från omvärlden.
Ensam. Oförmögen att nå och bli nådd.
Den blev kvar i Göteborg.
Liksom laddaren, förlovningsringen, klockan och en flaska vin.
Lova skrek så hysteriskt när vi skulle iväg att jag inte kunde tänka riktigt klart...
Snälla mamma har postat. Nu ligger ett paket på posten och väntar på att bli hämtat.
Avin kom idag, men har haft sånt huvudvärk att jag inte orkade ta mig ut.
Men imorgon, då ska jag hämta dig min älskade lilla telefon.
Som jag saknat dig!!
(Även om jag måste erkänna att det varit lite skönt också...)
F´låt Malin - hör av mig så fort jag hämtat telefonen!
& Tisse - om du försökt nå mig, nu vet du varför! Fika nästa gång istället med småtjejerna också kanske? =)
Alla hjärtans dag
Alla hjärtans dag på lördag.
Ett kommersiellt jippo?
Ja, kanske det.
Men en lika bra dag som alla andra att tala om för dom man älskar vad dom betyder för en!
Och jag älskar att köpa kort och presenter...
Tar alla tillfällen i akt :p
Den som har missat det, eller aldrig fått ta del av det är förmodligen inte min vän.
Kom på i sista sekunden att korten var tvugna att postas idag för att hinna fram tills imorgon, fredag.
Så jag satt i timmar och skrev kärleksförklaringar och var allmänt blödig och sentimental igår natt.
Nu är korten i alla fall lagda på lådan. Och borde levereras imorgon =)
En värld fylld med kärlek är en bättre värld!
Tack!
När det kommer till Lova är jag nog lagom cool.
När hon vaknade med lila kinder gick vi upp och tog en temp.
39,7.
Hon fick en panodil. En flaska välling. Sen gick vi och la oss igen.
Två timmar senare vaknade hon på nytt.
Ny temp. 37,2.
Lova fick saft och smörgås medan jag ringde David.
Han skällde på mig för att jag inte åkt in till sjukhuset direkt.
Suckade. Ringde sjukvårdsupplysningen.
- Hmm. Skulle kunna vara scharlakansfeber, sa dom... Men så länge inte febern går upp igen och hon äter så kan ni avvakta med att åka in.
Jag kastade en blick på min dotter som hade hela munnen full av ost och lyckligt doppade brödkanterna i saft....
Vi behövde nog inte ta oss till akuten just nu i alla fall.
Men sen kom febern tillbaka.
Jag kunde inte köra. Det förstod jag. Kroppen var full av mediciner, olämpliga att ge sig ut i trafiken med.
Mamma var på möte. Syster på möte.Hennes sambo i skolan. Andra systern i Skövde.
Det tog emot, men tillslut ringde jag M. Ledig. Hemma. Hade tid.
Det var nästan tomt på barnakuten. Vi fick komma in direkt.
Togs en massa prover. Bara att vänta på svaren nu då. Skulle ta ett par dagar.
Åkte hem igen.
Kände mig dum som hade stört M. Finns ju betydligt trevligare saker att göra en ledig dag än att sitta på barnakuten.
Men så fort jag kommit innanför dörren hemma hos mamma pep mobilen till.
Från M.
Tack för att du finns. Kram.
Kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Hur värmen spred sig inom mig.
Nej.
Tack för att DU finns!
Natten mot onsdag...
Natten blev hemsk.
Men den var väntad. Jag hade känt det på mig hela veckan.
Medicinerna ville inte riktigt hjälpa.
Jag blev yr och lite trött. Men kunde ändå inte somna ifrån ångesten.
Det är nog enda gången jag avskyr att vara ensam.
Sådana nätter.
Jag vill inte prata. Bara vara. Och ha någon där nära mig.
Runt sextiden måste jag ändå ha somnat.
En timme senare väckte Lova mig.
Hennes små kinder var alldeles blålila.
Fan, tänkte jag.
Scharlakansfeber.
Den stora MENINGEN
december 2006
Det var en mörk månad. På fler än ett sätt.
Jag hade förlorat mitt älskade barn. På bara några timmar var allting över.
På bara några timmar hade min värld slagits i spillror. Hela framtiden förändrats.
Jag orkade inte med Lund.
Där fanns Davids pappa med sina psykiska problem. Ständigt skjutsade till akutmottagningen.
Oro. Frustration.
Orkade inte med Göteborg heller.
Där fanns min pappa med sina alkoholproblem. Ständigt missnöjd med livet.
Arg och otrevlig.
Det fanns ingenstans jag kunde fly.
december 2007
En vacker vinter. En vacker värld.
I min famn vilar ett litet barn. Min tre månader gamla dotter.
Hon blev till (oplanerat) åtta dagar efter missfallet. Åtta dagar!!!
Ett under, säger läkarna.
Jag vet.
Hon kom för att hon behövdes. Just nu och här.
Hon har läkt så många sår.
Jag fick kraft att gå vidare.
Jag kämpar ännu, men nu kan jag inte ge upp. För en mamma överger inte sitt barn.
Davids pappa fick motivationen att ta sig ur depressionen. Nu lekar han och är en avgudad farfar.
Min pappa fick en anledning att sluta dricka. Han har inte druckit en droppe sprit sedan dess.
Han var aldrig någon bra pappa, men han är en underbar morfar. Och jag är så stolt över honom!
Allt tack vare dig, älskade unge som förtrollar alla du möter med dina stora, glittrande ögon och din livsglädje!
Lunch...i fyra timmar!
Nu kom jag precis hem...fyra och en halv timme senare.
Tänk att man kan prata bort så mycket tid och det känns som högst en halvtimme!
Lova mötte mig i hallen, rufsig i håret och med sin blåa Miffy-body på sig. Söta gosungen!
Ska ringa pappa nu. Drar mig för det. Men måste väl eftersom vi har tänkt åka tillbaka till Lund imorgon.
Längtar väl liiite då....
Natt.
Sitter här och funderar.
På livet i allmänhet. På mitt i synnerhet.
Imorgon är mamma ledig. Så det blir en dag med mormor för Lova.
Och fika med "M" för mig.
På onsdag kör vi ner till Lund igen.
Vill inte. Längtar inte det minsta.
Eller kanske lite... Skulle vara för att få träffa Viktor igen då.
Och Ninas bebis som föds vilken dag som.
Och David såklart. Och Robban. Och Anna.
Så jag längtar väl ner litegrann då...
Nu är det sovdags!
Snart kväver jag min älskade mamma med en kudde!!!
Vi är kvar i Göteborg. Jag vill inte tillbaka till Lund.
Antar att jag måste...men ett par dagar till tänker jag stanna.
Har redan bokat in lite grejer i veckan här, så innan onsdag KAN jag ju inte åka... :p
Vill flytta upp- men har lovat mig själv att sluta fly. Vet inte om det är flyr jag gör den här gången...
Men borde nog stanna i Lund. I alla fall något år. Tills jag mår bättre. Och har fått ordning på mitt liv.
Nu har jag trots allt fått så bra kontakter & hjälp. Mycket tack vare Lova...
Åååhhh- det enda som gör mig GALEN med att vara här hemma i Gbg är mammas snakande.
Jag kan inte ens höra mina egna tankar just nu. Lika bra att ge upp direkt och göra något annat än att skriva.
Lördag med duplo
Jag är sjuk (nej, inte bakis), sjuk.
Fryser.
Vill krypa ner i sängen igen och sova.
Eller på sin höjd lägga mig i soffan och se en film.
Lova har dock andra planer...
Så nu sitter jag och leker med duplo lite halvhjärtat.
Tycker synd om mig själv och längtar efter att Lova ska sova middag.
Älskade vänner...
"En riktig vän står aldrig i vägen för dig, såvida du inte är på väg utför" / Arnold H. Glasgow
"Jag är rik genom mina vänner" / Shakespear
"Bra vänner är svåra att hitta; svårare att lämna och omöjliga att glömma" / G.Randolph
"Vänner är de sällsynta människor som frågar dig hur du mår och bryr sig om ditt svar" / Ed Cunningham
"En enstaka ros kan vara min trädgård. En enstaka vän kan vara min värld" / Leo Buscaglia
TACK, A - för boken och för att du finns och är en underbar vän!!
Tack ALLA MINA VÄNNER för att ni är så fantastiska. För att ni alltid finns där. För all värme. För all kärlek. För alla samtal. För allt hopp. För allt ni är!!!
Vem behöver smink när man har vänner ?!
Jag har bjudit några vänner på middag.
Som vanligt är jag alltför sent ute med allt som ska ordnas inför kvällen.
Jag steker kyckling med ena handen och vispar grädde med andra. Samtidigt håller jag telefonen mellan axel och öra för att övertala syster att komma över med några extra stolar...
När tjejerna anländer är jag fortfarande osminkad och det våta håret alldeles rufsigt.
Tjugo minuter senare har jag fått så mycket komplimanger att jag är närmast generad.
Glädjen sitter ännu i, trots att det är många timmar sen nu och kvällen är över.
Vem behöver smink, hårstyling, träning och bantningskurer när man har vänner som uppmuntrar och älskar en precis som man är?!
Era komplimanger får mina ögon att glittra mer än vad någon ögonskugga i världen kan åstadkomma.
Göteborg är alltid lite varmare.
Göteborg.
Här är min plats i världen. Här är jag alltid välkommen.
Gatorna, husen, varenda liten sten känner mig. Ser till att jag är säker.
I Lund är alla männikor lite fina. Lite finare än alla andra.
Lund är en vacker stad. Men jag hör inte hemma där.
Jag är inte fin. Inte lite finare än någon annan i alla fall.
I Göteborg är alla lika. Jag med.
Här är jag någon. Någon i mängden.
Här pratar folk med varann.
Här håller man upp dörrar.
Och säger tack.
Här finns lite mera glädje. Lite mera kärlek.
Göteborg är staden som alltid är lite varmare.
Min stad, mitt hem.
Min plats i världen.
Kärlek är en destruktiv känsla
Han har flickvän. Och jag har...ja, jag har i alla fall barn.
Egentligen är det kanske inte så smart att träffa honom. Att förstöra minnet av det fantastiska vi hade...
För det var något alldeles extra. Det är jag fullt övertygad om ännu.
MEN, det var där och då. Livet, allt runt omkring oss var en del av det stora. Och det går inte att få tillbaka.
Minnena från den tiden är underbara. Det är fantastiskt att ha sådana minnen och komma ihåg känslan av oss.
Jag vill inte ha någon annan bild av honom än den han var då, den där våren med mig.
Samtidigt är det kanske det bästa att träffa honom. Få en ny bild. För det är inte rättvist mot någon annan att han fortfarande är min dröm. Ingen annan kan få en ärlig, 100-procentig chans då.
Eller så klickar vi fortfarande. Så får han mig ännu att glömma tid och rum.
Kanske får han mig att glittra igen.
Är det meningen att det ska vara vi då?
För någon dag sedan sa någon till mig att;
"Det kan vara kärlek. Med det inte sagt att det är bra".
Och så är det ju. All kärlek är inte av godo.
Kärlek är en destruktiv känsla.
Den lömskaste av lömska.
Den lockar med skimmrande löften om lycka,
får dig att hoppas, tro att allt ska bli bra.
Den bygger upp för att sedan rasera.
Kärlek är en destruktiv känsla.
Snöstorm...
Tror det har börjat nu.
Termometern visar på minus en grad och snön faller.
Lätt, virvlande snö.
Den lyser upp ett grått Göteborg.
Kanske lugnar det sig till kvällen. Då får vi ta oss ut och testa Lovas nya pulka!
Pirrar nästan lite inombords av förväntning när jag tänker på det. Härligt!
Var så länge sedan jag lekte i snön...ska se till att få med syster och hunden Stella då också!
Blir nog utgång på fredag - till Peacock. Aldrig varit där. Hört att det ska vara ett väldigt "fancy" ställe...
Så då måste vi få upp oss på gästlistan, helst redan idag.
Men nu måste jag ta mig till Systemet så vi har något att börja kvällen med här hemma :p
Lova just nu...
Vikt: 11,0
Längd: 81 cm
Intressen: Djur (särskilt hundar och katter), pussla, dansa, "läsa" böcker, bada.
Bästa musiken nu, enligt Lova:
1. Pokerface - Lady GaGa
2. This is the life - Amy Macdonald
3. Krokodilen i bilen - Silvriga barnkammarboken
4. Trollmors vaggsång - mamma :p
Mest använda ord:
Me = mer
Mamma
Pappa
Bo = bok
appa= klappa
(p/b)yss = puss
Godaste maten:
1. Pappas risotto med ärtor
2. Köttbullar
3. Allt som serveras med ketchup
Favoritleksaker:
1. Ruben & katten
2. Rosa, stora bollen
3. Lilla röda bilen
4. Bondgårdspusslet
5. Alla böcker
Barnfritt på fredag :-D
I min profil står det 28 år.
Ja, klockan är ju över tolv....
Tänkte ha en liten middag på fredag.
Med lite mat och mycket vin & drinkar.
Trodde inte vi skulle bli så många.
Nu för tiden har ju alla så fullt upp med sambo/man, bröllop, barn, graviditet, dop, husköp....och ja...you name it..!
Men ALLA vill komma.
ALLA vill ha en barnfri kväll och dricka vin o snacka.
ALLA vill gå ut på stan i natten :-o
Jag måste nog förvarna mamma & även grannarna att här kommer festas på fredag!
Ganska förvånad & överraskad - men positivt !
Det ska bli så ***** kul !!!!
Förolämpad mamma!
Lova fick ett stort pussel i julklapp. Ett sånt där knopp-pussel i form av en bondgård.
Hon kan inte få dit bitarna rätt ännu, men tycker det kul att plocka loss dom och hon vet vilka djuren är samt hur dom låter.
Nu tar hon grisen och gör ett hostande, harklande ljud. Ja, att "grymta" är ju inte så lätt när man bara är 16 månader... Sen tar hon katten. Håller upp den och säger bestämt "ka", följt av ett "aoouu". Katten säjer mjau, självklart!
Den svartvita kon blir nästa bit. Muuu säger Lova.
Sedan tar hon upp fågelskrämman från bondens åker.
Hon tittar fundersamt på den. Länge.
Sen skiner hon upp och säger....mamma!
Ja, du. Tack för den, liksom! ;-)
(Trodde det skulle dröja till tonåren innan jag blev kallad för fågelskrämma av dottern...)
Underbar morgon!
Brukar bli väckt runt åtta av en otålig Lova som försöker dra upp mig i håret eller slår mig i huvudet med sin nappflaska...
Strax efter tio började hon skruva på sig. Lyfte över henne i min säng och hon visade sig vara på ett stålande humör!
- Mamma pyss, sa hon om och om igen :-)
(Vilket såklart betyder; mamma pussa mig)
Nu leker hon med mormor och jagar stackars Molly (katten) för att "pyssa" henne med :P
Natten...
Förstår inte hur jag ska räcka till. En del av mig ville bara fly därifrån, ut i den mörka, kalla natten och bort, bort, bort. Men det gjorde jag såklart inte. Det skulle jag aldrig göra. En blick på min rödgråtna, trötta lilla älskling så vet jag att jag aldrig, aldrig någonsin skulle kunna överge henne.
Och det gör så ont att inte kunna hjälpa!
04:50 - Lugn
Lova har fått panodil och ipren. Ätit en halv glass och drucit lite vatten. Nu sover hon halvsittandes i sin resesäng.
Jag kryper ner i min säng. Är så frusen, fastän det inte är särskilt kallt. Kanske beror det på trötthet. Drar två tjocka duntäcken över mig. Men fryser ändå.
För första gången på väldigt länge saknar jag min dubbelsäng där hemma. Och jag saknar D. Värmen och tyggheten. Längtar efter att krypa ihop i hans famn och somna där.
09:37 - Morgon
Vaknar med en blixtrande huvudvärk. Mamma är ledig och hemma idag. Hon tar Lova. Vet inte vad jag skulle ha gjort annars! Nu tar jag mig ut i köket. Dricker en halv kopp te och tar några tabletter. Är så tacksam över dom just nu. Annars hade det blivit ännu ett besök på akuten - för egen del den här gången. Och det slipper jag gärna.
Nu kan nästa vecka bara bli bättre!
På farlig mark...
Efter en lång diskussion beslutade vi oss för att ta spårvagnen in till stan efter lunch.
Dom andra köpte kläder, men jag och Lova nöjde oss med att vara smakråd idag.
Fy, vad mycket folk det var överallt.
Jag har nästan glömt bort hur det är att shoppa i Nordstan - numera blir det snälla, lugna Nova Lund eller möjligen Väla. Men inte ens under julhandeln var där så mycket folk som det trängdes inne på femman idag!
Jag och Lova tog timeout. Borde kanske vara lite orolig för mig själv - jag gick frivilligt ifrån affärerna :-o
Vi köpte i alla fall glass istället och därmed var Lovas lycka gjord :p
Det händer sällan att man kan gå en hel dag på stan utan att träffa någon man känner. Vi sprang på en arbetskamrat till mamma och därmed var det avklarat...trodde jag (läs hoppades).
När Lova började bli sådär lagom gnällig och det var dags att åka hem vem ser jag då om inte "M"?! Ingen kille, varken före eller efter har kysst mig som han. Och pinsamt nog måste jag erkänna att han fortfarande gör mig knäsvag.
Men jag gick fram till honom. Vad annat kunde jag göra? Han hade ju sett mig med...
Vi hann prata en stund och bestämma tid för en fika på torsdag innan en tjej (flickvän)? ropade på honom.
Åh, nu både ångrar jag mig och längtar.
Vet att jag inte borde, men känner jag mig själv rätt så kommer jag gå dit ändå...
