Stockholm
Var på Bonniers och Åh, tänk att få jobba där.
Gå till dessa underbara lokaler på Sveavägen varje dag!
En runda på stan innan vi åkte hem.
Hittade en skinnjacka jag skulle kunna dö för.
Nästan iaf...kanske inte dö, för då får jag ju inte gå runt i den sen,
men åh, VILL HA!!!
Önskar mig den i present på Lovas 2-årsdag nästa helg.
Vaddå?
Varför ska bara HON få presenter?!?
Det var ju faktiskt JAG som gjorde det stora jobbet den dan... :-p
Sjuk lördag med syrran :-D
Messade systeryster när jag vaknade.
Fick svar lagom till frukosten;
"Du är galen! Vem är uppe och pigg den här tiden?
Ses snart iaf. Puss o kram"
Åkte in till stan tillsammans hlav nio.
Skulle sälja saker på loppis på Heden.
Tvyärr var det närmast storm...
...så efter tre timmar, högst 5 sålda saker och
en si sådär 50 bortblåsta gav vi upp.
Men vi hade kul under tiden.
Och killen som höll i uthyrningen av platser
och bord blev helt förälskad i oss *skrattar*
Vi fick med andra ord toppservice.
Ett extra bord och han hängde vid vår ruta mest hela tiden.
När vi skulle hem fixade han ihoppackning och monterade ner
samt bar tillbaka våra bord.
"För inte skulle VI behöva göra sånt.
Snygga tjejer ska inte behöva anstränga sig".
*lol*
Sen fikade vi på stan istället och bevittnade en dramatisk fajt
med purjolök och baguetter...
Aningen skum dag...men kul :-D
(Som alltid med älsklingssyster)
Fika med Jimmy...
Vi hade inte träffats på nästan sex år.
Men bestämde oss för att fika idag.
Lite nervöst...
Han var sig lik (till sättet iaf) :-D
Underbart!
Det här var det första vi sa till varann
Han: Man förändras ju en del på så många år...
Jag: Jo, man mognar väl förhoppningsvis. Om inte annat
när man blir förälder.
Han: Jag menade att du har blivit snyggare. Och smalare,
till skillnad från mig. Jag har gått upp en hel del...
Jag: Bättre! Du var alldeles för smal förut. Nu är du perfekt.
Han: Mm, var väldigt smal tidigare.
Så ni kan ju tänka er resten av samtalet! Haha.
Kan inte med att skriva vad nästa sak han sa var :-p
Men gillar hans stil. Korten på bordet liksom.
Han frågar det han vill veta.
Säger det han tycker (fast bara det snälla).
Och det är så skönt att aldrig behöva undra vad han
egentligen tycker och tänker :-)
Vill ses igen. Snart!
Saknat dig!!!
Life sucks
jävla ont att jag knappt kan tänka klart.
Lovat att träffa vänner för fika/middag etc både här och i Gbg.
Löften som jag nu inte kommer kunna hålla :-(
Skulle hämta en gitarr i Mölnlycke också...
Det ska regna på lördag. Typiskt.
Där spricker förmodligen dom planerna med.
Jag som behöver pengarna!
Ahh.
Men okej.
Livet får väl jävlas med mig då, om det nu känner för det.
Jag tar igen det senare. Om nån dag eller två.
När jag ryckt upp mig lite igen ;-)
Vänner & sånt
Från någon som trodde sig veta saker om mig
och som tyckte jag skulle kontakta vissa andra
personer för mer information..?
Ehh...nej.
Vet inte om det bara var ett försök att skapa lite dramatik.
Men sorry, i så fall har du misslyckats.
Jag orkar nämligen inte bry mig.
(Lite nyfiken kanske, men nä, inte för tillfället.
Kanske en annan gång, en annan dag. I brist på
annat).
Men började fundera en del på vänner & sånt.
Eller kanske snarare sk vänner.
Har haft alldeles för många sådana i mitt liv.
Och om jag ska vara ärlig, har nog fortfarande.
Ger för många chanser, tar för mycket skit och
anstränger mig way to much!!!
Måste jobba på det där.
Puss & God natt
Bästa samtalet på länge!!!
Idag hände något som gjorde mig lycklig i hela kroppen.
Stod i ösregnet med en gnällig Lova och insåg att vi kört fel...
(Var pvg till ett dop).
Då ringer telefonen.
Det är Jimmy. Min underbara Jimmy!!!
Som jag inte har pratat med på flera år - men som jag nyligen tog upp
kontakten med på facebook.
Bara att få höra hans röst igen var så härligt!
Det räddade min dag.
Puss på dig min ängel ♥
En dag fylld av aktivitet
Tillbringade eftermiddagen och kvällen på Liseberg.
Lova tyckte det var jättekul.
Blev lite karuseller med henne. Själv tycker jag numera att
skicklighetsspelen är roligast :-)
(Inte för att jag är särskilt bra, med det är ju så kul)!
Luftpistol visade jag mig dock ha talang för ;-)
Nu ska jag sova!
Imorgon är det dop som står på schemat.
Obotlig nattuggla uppdaterar :-p
Får skylla på att jag haft för mycket att göra och för lite tid.
Idag var jag hos dr Anders igen. Var ett tag sen det med.
Så nu blir det ny medicin.
Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det. hade velat klara mig utan,
men det funkar inte riktigt.
Men nu ser jag ändå mer hopp för framtiden.
Trodde inte att samtalen med Emmy skulle hjälpa mig, men det gör dom.
Bara att få komma dit varje vecka, sitta i hennes slitna gröna fåtölj
och sätta ord på alla tankar och känslor är så otroligt skönt!
Jag tror jag gör framsteg. Det känns så.
Jag börjar se mönster och förstå varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer.
Inlärda beteenden som är allt annat än rationella...
Nu måste jag bara jobba på att vänja mig av med dom.
Främst måste jag nog lära mig leva utan bekräftelse. Eller i alla fall inte vara
så beroende av det för att känna att jag duger.
Imorgon tar jag med mig Lova och åker bort.
Först blir det Göteborg nån vecka sen får vi se.
Skulle till Gotland med Robban i slutet av aug, men blir inget med det.
Han har kommit fram till att han inte tycker om mig och ja...jag kan väl inte
göra så mycket annat än acceptera att det är så, även om jag såklart är ledsen
över att inte ha honom i mitt liv längre.
I vilket fall så har jag presentkort på hotell, så jag funderar på om vi skulle bo
någonstans vid kusten ett par dagar, bara jag och Lova.
Det hade varit mysigt ♥
Igår var Aftonbladet här och intervjuade + fotade. Tog hela fyra timmar!
Det ska bli två reportage om mig i tidningen i höst. Det ena om alla mina sjukdomar
och hur jag trots dom valde att skaffa barn och idag har en frisk liten dotter.
Det andra ska handla om diagnoserna bipolär + ev. borderline.
Det reportaget kommer alltså baseras på min andra blogg (remiss.blogg.se),
om att få en diagnos, hitta rätt behandling och leva med en psykisk sjukdom.
Jag är lite kluven när det gäller att "gå ut" med det så öppet.
Inte så att jag skäms och jag tror egentligen att det är bra att någon vågar göra det,
att jag förhoppningsvis kan hjälpa någon annan genom att berätta.
Men det finns en oro också för att bli igenkänd, av arbetsgivare och så.
Vill inte att någon ska ha förutfattade meningar om hur jag är bara för att de läst om
mig och min diagnos i tidningen...
Lååångt inlägg. Så blir det när man inte skrivit på ett tag ;-)
Men nu ska jag krypa ner i min sköna säng och sova!
Suck
Vill veta.
Ha klara besked.
Och kunna planera åtminstone nån vecka framåt.
Gärna en månad.
Men jag vet ingenting om något.
Suck!
Sånt som jag funderar på...
Vem jag är menad att vara.
Tankar på framtiden ger bara ångest.
Tankar på det förflutna likaså.
Varför tycks jag alltid göra fel val?
Misslyckad.
Jag känner mig misslyckad i alla fall.
Fast jag egentligen tycker att jag är rätt okej.
Som person i alla fall.
Jag är ju snäll. Omtänksam. Trevlig...
Ändå bli det bara fel. Allt.
Jag är ständigt missnöjd.
Med en gnagande känsla av saknad inom mig.
Efter vad?
Tror inte på att andra människor kan göra en hel.
Det här handlar om mig.
Min saknad handlar om delar av mig själv som jag tappat bort.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Oj...vad tyst det är...
Försöker vänja mig vid tystnaden.
Saknar min lilla familj.
Kom hem snart!
Så tomt...
Och jag hemma i Lund.
Så himla tomt och konstigt att inte ha henne här...
Saknar.
Men skönt att få sova på morgonen :-)
Min vän
Varför berättade du inte tidigare?
Du ville inte oroa mig...
Klart jag blir orolig!
Men jag kan ta det.
Finns ALLTID här för dig!
Så TRÖTT
Oj, vad fyra ungar mellan 2 månader och 6 år
kan köra slut på en!
Kroppen värker och jag vill bara sova....
...så det ska jag göra nu!
My true love
Kommit fram till att jag nog är ovanligt lyckligt lottad.
Man kan vara glad om man har en eller kanske två riktiga vänner,
sådana är som man kan lita på i vått och torrt.
Jag har fem.
Fem underbara vänner (förutom familj) som jag litar på och skulle
göra allt för. Och som skulle göra allt för mig!
Angela, Azra, Malin, Emma och Maya - jag älskar er!!!
Spruckna kärl och hemlängtan
Lova har badat och sover nu gott i sin egen säng.
Tagit blodprover, vilket är ett mindre projekt när man är svårstucken.
Min kärl tenderar bara att spricka eller krypa undan...
Imorgon är ett ultraljud av levern inplanerat.
Jag är trött. Längtar efter min familj och mina vänner.
Hoppas få träffa dom till helgen.
Vill flytta upp till Göteborg för gott. Bor här enbart för att David vill det.
Men jag vill inte tvinga honom att flytta för min skull.
Och jag vill inte att han ska känna sig lika ensam i Göteborg
som jag gör i Lund.
Tv nu. Och sen sova.
Måste ta bussen till sjukhuset redan 07:23 imorgon :-(
Lund nästa :-(
antagligen sov hon oroligt för att vi rest runt så mycket och sovit på olika ställen...
Jag vaknade och mådde illa. Gick med ner till frukosten ändå.
Stod inte ut med lukten av prinskorv och kaffe. Gick upp på rummet igen.
Ringde läkaren.
Hon ville att jag skulle komma in för nya prover och undersökning redan idag
eftersom jag mår sämre.
Så nu packar vi ihop det sista inför en hemresa till Lund :-(
Jag vill bara gråta.
Dels för att jag mår piss och dels för att jag hade sett fram emot Göteborg.
David försöker trösta med att vi kan åka upp till helgen istället.
Jag vet. Men jag vill NU. Och jag vill inte vara sjuk.
Yeees!! Internet!!
någon uppkoppling, så har vi nu lämnat ön och bor på hotell på fastlandet :-)
= trådlöst surfande för bara 25 kr :-D
Älskar hotell. Känns så lyxigt.
Ska duscha snart och sen bara ligga i sängen och titta på tv.
Sova tidigt (om jag kan) och sen vakna till en härlig frukostbuffe!
Imorgon blir det äntligen Göteborg också.
Måste bli uppdatera "remiss" bättre då *lite stressad*.
Har hyfsat färdigskrivna texter i arkivet fram till idag,
men dom ska finputsas och läggas ut också!
Under semestern har systeryster fått äran och förtroendet att sköta det.
Vågade inte låta den vila en vecka.
Sist (dvs under Cypernresan) försvann 40 av mina 50 läsare :-(
Nu drar smulan i mig och vill ha "daton, titta Molly muus".
Jaja, det är väl bara att inse vem som bestämmer nu för tiden :-p
Only in my dreams...
I natt dömde jag bara jobbiga drömmar.
Att jag låg i en obekväm sjukhussäng. Att jag hade ont.
Vred och vände mig.
Sen vaknade jag.
Kom på att jag var hemma och inte alls hade ont.
Somnade om.
Och så samma sak igen...Får inte tänka på det mer. Vet ju inget än. Kanske visade proverna fel?
Framåt morgonen sov jag bättre.
Då drömde jag om dig.
Det var så verkligt. Precis som förr.
Och jag ville aldrig att det skulle ta slut.
Jag ringer dig i kväll sa du precis innan jag vaknade.
Du har inte ringt än...
jag önskar idag var igår och att idag blev annorlunda
Sökt två jobb. Fått komma på intervju på både.
Massor av uppmärksmhet på andra bloggen (remiss).
Väntade mig ett bakslag.
I form av en tung och jobbig period. Med mörker och ångest.
Som det brukar bli...
Jag var inte beredd på det här.
Är ledsen, rädd och förvirrad. Ensam.
Därför berättar jag för dig lilla bloggen, ingen som läser här ändå.
Vill inte säga något till nån annan innan jag vet mer om vad som är fel.
Är det mitt eget fel? Jag som så många gånger önskat att jag fick dö?
Kanske borde jag vara tacksam nu?
Jag önskar att jag aldrig öppnat det där brevet.
